Usch, vilken tråkig morgon.

Nej, inte bara för att jag är så morgontrött och morgonstel.

Utan för att jag ser att jag behöver städa.

Ärligt talat, så har jag ju sett det länge, men det är inte klokt så många bra ursäkter jag kan hitta på för mig själv, för att slippa.

Och - jag har aldrig funnit något lustbetonat eller njutbar med att städa.

Jag har för längesedan fört in städningen i  kategorin "mindre viktigt"

Det är bara ett elakt måste - tänk bara hur mycket tid som går åt till att damma, dammsuga, plocka i och ur diskmaskin och tvättmaskin etz.

Tid som jag hade kunnat använda till något mycket roligare.

Men - nu är det ju bara så, att det måste ju göras. Ibland i alla fall.

Det finns inte längre några argument för att skjuta upp det ytterligare en dag. Och man får försöka leva efter: det blir inte roligare än vad man gör det.

Städningskaffet, t.ex Det är väl roligt. Aldrig är väl kaffe så gott som efter att man slagits med dammsugaren i en halvtimme. När man sjöblöt i svett äntligen hunnit slåss med det där tunga, stora åbäket genom hela huset och ser att det faktiskt blev skillnad, enorm skillnad t.o.m, då känner man sig faktiskt ganska nöjd och tycker man gjort sig förtjänt av en god, kopp kaffe.

Sen blir det ju ett räjält gympapass. Både nyttigt och roligt. Tänk bara hur mycket gymnastik ett städpass ger för hela kroppen.

Böja, sträcka, vrida och hela köret! Här gäller det att ha lämpliga redskap till dom olika momenten - sopborste, mopp, trasa och diverse.

Inte ens på Gympa-mixen blir man så svettig och slut, som efter ett städpass.

Sen kommer stretchingen, alltså upphängningen av tvätten.

Vem vet inte hur slut man är efter att ha slagits med påslakan, lakan och badhanddukar innan dom hänger där på en förhoppningsvis snygg rad uppe på klädsträcket.

Och hur många gånger man kvidit när man förtvivlat sträckt sig för att få tvätten över linan. ( ja, vi har våra under taket i tvättstugan )

Nybäddad säng fick man ju liksom " på köpet" - och det är väl också roligt.

Och också en form av gympa.

Här ska man ju dessutom försöka vara väldigt smidig för att klara av att se till att 2 st. Beglar inte ligger inpackade i påslakanet tillsammans med täcket när man är färdig.

Så samtidigt som man försökt vara väldigt smidig så har man ju vilt fäktat med armarna för att i ett tappert försök hinna få in kudden i örngottet före Beaglen. Inte lätt, ska jag säga. Ingen förstår om man inte ägt en Beagle.

Dom älskar att krypa in i - våra i alla fall.

Och, ja, dom ligger i sängen. Är huuur bra som helst, jag behöver inte ens värma vetekudden, det funkar lika bra med en varm, go' Beagle!

Sen när man är färdig, så ser ju allt så otroligt fint ut. Och det är ju åckså roligt!!

Ja, tänk så många "roligt" jag fick med, varför klaga. Man har väl kallats för häxa någon gång, och som sådan borde man väll gilla kvastar......

Så det är bara att se sanningen i vitögat.

Fram med hela köret och sätt igång.

Kanske jag hinner få färdigt idag.......om jag inte har sån tur så telefonen ringer hela tiden.

Man kan ju inte vara otrevlig, så man måste ju ta sig tid att pratat med människor som ringer, och då är jag ju tvungen att pausa i städninge, eller hur??

Nu kör jag hårt.

Nedan några bilder från helgen som varit:

1.Pottersonen Frans ( som är på besök då hans matte & husse är i Turkiet ) och Bosse har blivit mycket goda vänner

2. Foto under skogspromenaden, från vänster: Turbo, Frans, Lee, Onni & Potter

3.Sötaa Turbo

4.Elin med Turbo & Frans

Ha det gott!!