Ja, så har Affes fästmö lämnat oss och åkt hem till husse med familj.

Affe han ser väl inte så där allra värst ledsen ut.

Men det är väl så i hundarnas värld, så jag är ju glad att jag tillhör människosläktet.

Undrar om alla karlar håller med mig, eller..............Hasse törs då inte annat........

Jag har alltid trott att Affe skojat när han talat om åt oss att han ska bli som shejk Muhammed som hade nio fruar och ett antal barn med alla dessa damer.

Vad den lilla rackaren inte tänkt på, det är att det faktiskt är VI  som tar emot alla telefonsamtal här i huset.

Så ringer det någon intresserad tjej, så är det ju faktiskt oss det kommer tillkänna först, så tycker inte vi att det passar så - TJI på dig Affe!!

Här är det bäst att hålla tyst om saken, annars är jag alldeles säker på att våran Beaglepojke snart går omkring med ett head set i örat.

Han skulle med stor sannolikhet kalla oss för glädjedödare - men vem bryr sig??? I vissa fall kan jag faktiskt vara ganska känslokall.........så länge jag undviker dom där bedjande, runda hundögonen, alltså....

I alla fulla fall, så ska det bli väldigt spännande att se om och vad det blir när det är dags för ev. valpning.

Och sedan även se vad det blir av dom små liven i framtiden.

Jaktligt borde det ha förutsättningar att kunna bli något riktigt, riktigt bra.

Annars flyter allt på - jämna plågor som man brukar säga.

Elin är inne på sin sista prao-vecka på kennel PeDePe:s ( Bullmastiffer ), sen har hon lov en vecka.

Nu har hon och Micke äntrat storstaden Luleå, så jag ska klä mig ordentligt och gå en låååång promenad med alla hundarna. Får dela dom på 2 promenader då även Turbo och Lee är här - Bosse, Onni, Affe och Disa får den längre promenaden idag.

Jag tänkte stuva in dom i bilen och åka ut i den stora skogen - och då blir det alldeles för fullt med 7 hundar.

Nu när solen börjar titta fram så börjar det spritta i kroppen, nu börjar man känna en stor längtan till våren och sommaren och kommande träningar med gänget. Vi har mycket planerat, så nu vill vi att det går snabbt till barfläckarna tinat upp så vi kommer igång ordentligt.

Ovan ett foto från föregående års jaktträning - ooooohhh, så underbart......

Nu ska jag lägra kökspallen och kaffetermosen innan jag alls gör något annat.

Allra överst - en nostalgitripp till min tid som konstnär.

En datormålning på vovven Boss.

Jag gör fortfarande när tid och ork finns datormålningar - kontakta mig för pris, mailadres finns på min hemsida:

www.hassesreklam.com/index2.htm

Ha det gott alla blogg-vänner

Ja, så har vi haft förlovningspartaj.

Affe har förlovat sig.

Tycker väl det är lite väl tidigt, han är ju inte ens 3 år fyllda, men eftersom jag som sagt själv blivit ungdom igen, så förstår jag ju precis hans sätt att tänka.

Man tycker man är mest erfaren i hela världen, man vet bäst, kan bäst, och ger inget utrymme för vidare diskussioner.

Och så sant som det är sagt, bara att hålla god min.

Ingen ide' att trönska här inte!!

Tyra heter den utvalda.

En riktigt charmig tjej som vi tog till våra hjärtan direkt.

Förlovningsfesten var väl inte såååå mycket att skryta med, några Mini Frolic och vatten till var det vi blev bjudna på.

Men så fina dom var, nyputsade och med nyklippta klor skred dom två till verket.

Finkläder ville ingen av dom höra talas om, nej enkelt skulle det vara, som dom sanna jägare och skogshundar dom är.

Helly Hansen hade dom kunnat gå med på - men där går faktiskt gränsen.

Herregud.......

Hade dom fått sin vilja igenom och vi inte protesterat vilt, så hade vi fått bege oss ut till någon kall, dragig jakt- eller hundkoja långt ute i den mörka, kalla skogen.

Men där gick naturligvis gräns nummer två.

Skulle det bli på det sättet så ville vi inte vara med.

Och - det gick dom till slut med på.

Nu har vi fått beskedet av dom unga tu, att det förhoppningsvis blir tillökning i mitten av April.

Himmel, nu ska vi plötsligt bli farmor och farfar åxå......och det rimmar ju kanske lite illa med min nyligen återvunna ungdom.

Men, men, det kan väl knappast vara till nackdel att ha unga farföräldrar......för dom små, alltså......

Handen på hjärtat, så är tanken på att bli farföräldrar inte alls så pjåkig. Om vi ser till att låta bli att köpa in den obligatoriska gungsstolen, rullatorn och hörapparater, så tror jag det kan bli riktig, riktigt kul faktiskt......

Golden-farmor har jag ju visserligen klarat av utan grå knut i nacken och läsglasögon, och det har varit himla kul.....men Beagle-farmor blir ju något alldeles nytt.....spännande, värre....

Nedan ett foto på från vänster: Disa, den stolte färtmannen Affe och fästmön Tyra

Nu ska jag gå känna efter och leka med tanken; Beagle.farmor.....hmmmmm

Ha det gott allihopa!!

Tja, idag har jag sjunkit ytterligare i min ålder.

Från att ha varit gammal kärring gick man "ner" sig till att bli ungdom.

Men nu ska ni bara veta att jag avancerat ytterligare ett steg.

Jag har blivit barn!!!

Himmel - tänk va' mycket kul jag får göra nu.

Det finns ju så mycket roligt man "bara" kan göra som litet barn - när man är vuxen är man ju alldeles för gammal för mycket.

Att jag förstod att jag blivit barn var bl.a när jag varit på biobesök med Perra idag.

Jag och Perra har varit sett "Bee Movie" - och - ingen annan än jag i hela biolokalen verkade tycka att vissa grejer var sorgliga, så berörande så man snyftade, så roliga så man som enda personen i hela biosalongen skrattade hysterisk.

Herregud, är det ingen annan mäniska som jag som kan vara hysteriskt glad eller berörd?

Perra säger att om jag inte sköter mig så vill han inte gå med mig på bio fler gånger, vadå.........man ska väl kunna visa känslor, eller....

Sen, så återupplevde jag barndomen inne i biosalongen på fler sätt.

Hur????

Jo, med massor av godis, chipspåse och Festis så klart.

Vad är ett biobesök utan att sitta och prassla med påsar och dricka Festis???

Det gör väl alla barn???

Nu ska jag fundera hur jag kan berika mitt liv med fler barsligt roliga saker under kommande vecka.

Jag har även konstanterat at jag behöver utöka min garderob med nya byxor.

Är jobbigt att bara äga 2 par jeans - nu råkar bägge var i tvätten och Hasse säger att han vägrar vara min sambo om jag åker ut bland andra människor i bara långkalsongerna.

Men - jag hatar att köpa byxor, det är det absolut värsta jag vet!!!!

Först och främst så gör dom ju om storlekarn hela tiden.

Jag kollar ordentligt vad det står på dom byxor jag har, sen ser jag ut några med samma storlek i affären, beger mig till provhytten för att se vilka av dom som passar min kropp bäst.

Jahapp.

Där börjar problemet.

Den första går bara upp till höften och där är det stopp.

Jag kollar naturligtvis storleken en extra gång och konstanterar att dom tydligen haft fel på måttbandet då dom sydde ihop byxan.

Där står ju samma storlek som i dom jag redan har - ändå passar dom ju inte. Någonstans finns ju ett fel - men det kan ju inte vara hos mig - jag har ju inte sytt dom

Byxa nummer 2 är tvärtom.

Jag skulle, om inte få in två Marior i dom, åtminstone rymmas en och en halv gång i dom.

Eftersom jag inte är ute efter ett tält eller har lust att sy om hela byxan så lägger jag ju dom "på hyllan" ganska snabbt.

Byxa nummer 3 .

Jag konstanterar att sömmerskan måste intagit några stycket groggar innan hon satte sig vid symaskin.

För nykter kunde hon knappast ha varit.

Ingenting stämmer.

Benen är minst 10 cm för korta. Visserligen får jag upp dom över höften, och även knäppt igen knappen.

Men resten.

Antingen har dom använt 2 meter för mycket tyg, eller så har jag väldigt konstig konstruerad rumpa, för dom sitter väl OK på övre delen av baken, men resterande där under ser ut som en plisserad gardin.

Vid byxa nummer 4 börjar jag känna att jag ger upp.

Dom sitter väl bra bakom min konstigt konstruerade rumpa - men vilken byxbredd.

Jag hade kunnat få ut tre par byxben, minst,  från allt det tyget.

Efter ytterligare 4-5 par som inte heller stämmer med den storlek jag har så brukar jag sjöblöt i svett ge upp.

Jag tycker det är obegripligt att det inte går att få tag på ett par byxor längre - inte var det så när jag var ung ( hmmm.....förlåt, jag som blivit det på nytt igen borde ju inte ha dessa problem )

Så - det brukar sluta med att jag får gå hem utan nya byxor, samla krafter för att några dagar därefter försöka få styrkan att besöka nästa byx-affär.

Visserligen har jag hitills efter några tappra försök fått tag på en ny byxa.

Om det slutligen blir så att någon råkar ha en rätt sydd byxa eller om jag bara desperat intalar mig att den nog sitter bra trots plisserad rumpa och för korta ben vet jag inte.

Jag törs inte gå i spegeln och se efter - lika bra om så är fallet - att jag bara tror att den sitter bra.

Nedan en bild från dagens promenad.

Vi har massor av snö - blöt snö - så det är tungt för hundarna utanför skoterspåren.

Men det ger bra motion och kondition - för dom kan inte hålla sig från att göra tappra försök at komma sig en bit in i skogen.

Bosse i full språng och hundarna efter spåret

ha det gott alla bloggvänner!!!

Här har det varit lugnt med uppdateringar på både bloggen och på hemsidan.

Jag har gått och blivit ungdom.

För dom orkar ju oftast vara vakna längre än "gammelfolket" .

Jag härjar vilt på nätterna när alla andra sover - och under dagarna går jag i dvala.

Nu har jag funderat på att färga håret lite lila och gult, så man smälter in lite bättre i ungdomen.

Och kanske nån piercering i läppen eller så.......fy så frän jag skulle bli!!

Men jag härjar inte för att jag orkar mer än annat gammelfolk.

Axlarna och ländryggen är tillbehör i min kropp som jag gått skulle kunna vara utan just nu.

Och dom talar för det mesta om att dom finns i min kropp på natten.

Har försökt göra någon bra bytesaffär, och även bjudit andra ganska bra i mellanskillnad, men, nej, folk är snåla och giriga.

Ingen vill byta med mig - himmel skulle dom bara veta att mina kroppsdelar tillhör årgång "Ä" = äldre, eller, kanske t.o.m med lite antikvärde.

Dom skulle med andra ord kunna göra ett riktig klipp.

Nu har jag i alla fall fått tid för operation av första axeln, och då skall ni passa er, då övergår jag till att bli nyrenoverad kärring i dom övre tonåren.

Prova vilja byta då - näpp, har det inte dugat förr, så......

I alla fulla fall, så har vi varit duktiga med långpromenader.

Även i -25 graders kyla så har vi försökt bylta på oss och ta en långprommis med hundarna varje dag.

Och det är egentligen dom riktigt kalla dagarna som är vackrast.

Kyligt, men soligt.

Hasse har ju alltid varit duktig att hålla igång hudarna, oftast med flera timmars promenad, spark eller dragturer varje dag.

Själv känner man sig inte alltid så jätteinspirerad att ta en långpromenad då man sovit en timme under natten och det värker överallt.

Jag har istället gått små, korta promenader med bara en hund, och samtidigt försökt träna lite sitt, stanna kvar eller fotgående.

Men man kan som sagt aldrig vila bort värken - och det är då så sant som det är sagt!!

Så nu ska det bli promenader som heter duga!!

Nu måste jag bara se till att få med mig kameran som ligger nerdammad någonstans. Hundarna är sååååå vackra när morrhår och ögonfransar är fulla i snökristaller.

Bosse är sötast - för han får även kristaller under hakan så han ser ut som en liten tomte med nyodlat skägg.

Nu ska vi plocka med oss dummisar och köra lite linjetag efter skoterspåren - förena nytta med nöje som man brukar säga.

Vi har tränat mycket med pipa, och alla hundarna kommer som kanonkulor på signalen.

Utom Onni ibland, hon gräver djupa kratrar i snön, så hon står oftast bara med rumpan ovan mark, och den lyssnar man ju inte med.

Vet inte om det är näbbmöss hon gräver efter.

Nu ska jag gå sussa, sov gott allihopa