Tja, man kan väl inte summera det annat än att man känner sig ganska nöjd med tillvaron just nu.....till stor glädje för oss och dom flesta omkring oss......men tyvärr kanske inte riktigt alla. Det finns faktiskt människor som inte kan glädjas åt andras framgångar. Men dom lämnar vi "dit hän", är det någon som tar åt sig så står det för er.......

I alla fall så bugar vi och tackar så hjärtligt för alla gratulationer i olika former; tusen tack till er alla.

För oss känns det jättbra efter det som känts stundtals åt #"#¤%&:

AFFE som smet iväg då han på långa vägar kände löptikar i grannskapen tidigt i vår. Hamnade under en bil med bl.a en fraktur på ena frambenet. En fraktur som under normala omständigheter läker snabbt - men inte för Affe. Det ville inte läka ihop alls, så inte förrän efter dryga 4 månader började det se ganska OK ut. Så vi hade ju i stort räknat bort honom denna höst. En hund som varit koppelrastad i månader och man står i mitten av Juli......

Men Affe - han ville tydligen mycket mer än oss.........ett 3:e pris på sin första provstart, och förra helgen ett 1:a pris på hare - det känns bara kanon......

DISA har också visat att hon besitter det viktiga hos en hardrivare: bra sök, stor vilja, och hon har även drivit hare, men utan ett enda skall.

Så plötsligt bara finns det där - Hasse fick skjuta sin första hare undan Disa på ett väl, hörbart drev - vet inte när jag hört Hasse så glad tidigare.

Även hon har ju varit allvarligt sjuk, men nu är våra små-beglar som små kanonkulor, och vi bara njuuuuter.....

Njuter gör vi ju så klart även över våran nya familjemedlem Bosse, vilken ljuvlig hund......tack Marianne för förtroendet, och tack Kicki och familj som åxå har en del i hans härliga lynne.....han mår bara finfint här i norr.....

Bosse ställdes under helgen på SSRK i Boden, vann unghundsklassen med CK och slutade som R-bhkl.

Med på utställningen var åxå Jenna som visats väldigt lite tidigare. Nu tyckte vi det var dags att plocka fram henne  "ur garderoben" - sagt och gjort, och hon tog för sig ordentligt; CERT & BIR.

En underbar vecka. Nu kan jag t.o.m njuta av mina värkande leder - det är ju beviset på att vi frusit i ridhus under helgen.....

 Nedan foto på Disa & Jenna

Ha det gott

Affe har idag tagit sin första jaktprovsetta...

Matte hade ju egentligen sparat fläskfile till husse, men....den får ju så klart Affe ikväll när dom kommer hem.

Ovan ett foto från tidigare i höst....

Läs inom kort fler resultat från Haparandaprovet på Norrbottens Beagleklubbs hemsida:

 http://medlem.spray.se/nbblk/

Ha det gott

Usch, vilken tråkig morgon.

Nej, inte bara för att jag är så morgontrött och morgonstel.

Utan för att jag ser att jag behöver städa.

Ärligt talat, så har jag ju sett det länge, men det är inte klokt så många bra ursäkter jag kan hitta på för mig själv, för att slippa.

Och - jag har aldrig funnit något lustbetonat eller njutbar med att städa.

Jag har för längesedan fört in städningen i  kategorin "mindre viktigt"

Det är bara ett elakt måste - tänk bara hur mycket tid som går åt till att damma, dammsuga, plocka i och ur diskmaskin och tvättmaskin etz.

Tid som jag hade kunnat använda till något mycket roligare.

Men - nu är det ju bara så, att det måste ju göras. Ibland i alla fall.

Det finns inte längre några argument för att skjuta upp det ytterligare en dag. Och man får försöka leva efter: det blir inte roligare än vad man gör det.

Städningskaffet, t.ex Det är väl roligt. Aldrig är väl kaffe så gott som efter att man slagits med dammsugaren i en halvtimme. När man sjöblöt i svett äntligen hunnit slåss med det där tunga, stora åbäket genom hela huset och ser att det faktiskt blev skillnad, enorm skillnad t.o.m, då känner man sig faktiskt ganska nöjd och tycker man gjort sig förtjänt av en god, kopp kaffe.

Sen blir det ju ett räjält gympapass. Både nyttigt och roligt. Tänk bara hur mycket gymnastik ett städpass ger för hela kroppen.

Böja, sträcka, vrida och hela köret! Här gäller det att ha lämpliga redskap till dom olika momenten - sopborste, mopp, trasa och diverse.

Inte ens på Gympa-mixen blir man så svettig och slut, som efter ett städpass.

Sen kommer stretchingen, alltså upphängningen av tvätten.

Vem vet inte hur slut man är efter att ha slagits med påslakan, lakan och badhanddukar innan dom hänger där på en förhoppningsvis snygg rad uppe på klädsträcket.

Och hur många gånger man kvidit när man förtvivlat sträckt sig för att få tvätten över linan. ( ja, vi har våra under taket i tvättstugan )

Nybäddad säng fick man ju liksom " på köpet" - och det är väl också roligt.

Och också en form av gympa.

Här ska man ju dessutom försöka vara väldigt smidig för att klara av att se till att 2 st. Beglar inte ligger inpackade i påslakanet tillsammans med täcket när man är färdig.

Så samtidigt som man försökt vara väldigt smidig så har man ju vilt fäktat med armarna för att i ett tappert försök hinna få in kudden i örngottet före Beaglen. Inte lätt, ska jag säga. Ingen förstår om man inte ägt en Beagle.

Dom älskar att krypa in i - våra i alla fall.

Och, ja, dom ligger i sängen. Är huuur bra som helst, jag behöver inte ens värma vetekudden, det funkar lika bra med en varm, go' Beagle!

Sen när man är färdig, så ser ju allt så otroligt fint ut. Och det är ju åckså roligt!!

Ja, tänk så många "roligt" jag fick med, varför klaga. Man har väl kallats för häxa någon gång, och som sådan borde man väll gilla kvastar......

Så det är bara att se sanningen i vitögat.

Fram med hela köret och sätt igång.

Kanske jag hinner få färdigt idag.......om jag inte har sån tur så telefonen ringer hela tiden.

Man kan ju inte vara otrevlig, så man måste ju ta sig tid att pratat med människor som ringer, och då är jag ju tvungen att pausa i städninge, eller hur??

Nu kör jag hårt.

Nedan några bilder från helgen som varit:

1.Pottersonen Frans ( som är på besök då hans matte & husse är i Turkiet ) och Bosse har blivit mycket goda vänner

2. Foto under skogspromenaden, från vänster: Turbo, Frans, Lee, Onni & Potter

3.Sötaa Turbo

4.Elin med Turbo & Frans

Ha det gott!!

Ja, så var det redan Måndag.

Jag trodde garanterat att det var ett aprilskämt när klockan ringde klockan sex. Jag som nyss somnat....

Men, tyvärr insåg jag ju ganska snabbt att vi är i Oktober, och att jag på fullaste allvar snällt får slå av klockan och stiga upp, först av alla.

Och lika skönt att få stiga upp först av alla, jag har INTE något bra morgonhumör, det kan jag snällt erkänna.

Så det är lika bra att jag hinner vakna och mina små talgoxar får börja kvittra lite innan jag väcker dom andra.

Men inte konstigt att man inte är fru Glad på mornarna. Jag börjar ju tillhöra modell "Ä" (=äldre ), så det tar ett tag innan alla mina kroppsdelar hunnit stiga upp tillsammans med mig.

Man är ju inte precis den som spurtar glatt ur sängen, stretchar sina nyvakna muskler och joggar in i köket samtidigt som man kör med ett morgonpass i gympamix.

Alltså, ingen Susanne Lanefelt.

Det tiden är många år förbi.

Nej man kravlar sig stönande ur sängen, slåss ett tag med att ta sig ur täcket som jag så klart lyckats trassla in mig i, sen  släpa sig  till en kokhet dusch för att mjuka upp alla delar man kan tänkas behöva under dagen.

Sen är kaffepannan ett MÅSTE! På med den och avnjuta en god, kopp morgonkaffe. Just där brukar dom där små, kvittrande börja göra små ljud ifrån sig!! Alltså börjar man nästan vakna till liv.

Det är vid den här tidpunkten man första gången på morgonen törs se sig i spegeln.

För att genast få en chock. Första reaktionen brukar vara; att nu jäklar har ungarna skämtat med mig och hängt dit en bild på någon från Blåkulla.

Men tyvärr inser man, att näee, det är faktiskt jag, som inte vaknat riktigt ännu.

Det är då man funderar på att verkligen prova köpa dom där superbra anti-rynk krämerna man läser om i annonser lite här och där. Och löshår eller peruk som man bara snabbt kan dra över det där svinto-liknande ruffset man möts av i spegelbilden.

Eller bli skådespelerska, det har ni väl alla sett. Dom går och lägger sig, sover hela natten, sen vaknar dom och stiger upp med perfekt make-up och håret liggande som om dom precis kommit ut från frisörsalongen.

Man valde definitivt fel yrke, i alla fall med tanke på mornarna....

Så det blir nästa morgonetapp: att försöka få sig själv att likna en människa utan att skrämma ihjäl alla andra.

Och - faktiskt - lite svart på ögofransarna,några burkar hårskum och några flaskor hårspray senare brukar man åtminstone se något sånär presentabel ut.

Vid den tidpunkten har även allt det där stela hunnit mjukna lite, humöret börjat gå upp på plus-sidan, dom där mörka ringarna under ögonen hunnit blekna lite, och, man märker att smilbanden fortfarande fungerar.

Och, då lyckades man även denna morgonen med det man klockan sex trodde var helt omöjligt.

Visst kan det ju ändå vara ganska ljuvligt med tidiga mornar??

Nu blir det någta koppar kaffe till, sen jobba en liten stund, sen blir det en lång skosprommis med hundarna, det gäller att försöka röra på alla dom där stela så gott det bara går......

Förresten, har jag världens goaste unge!!

Perra säger varje morgon; "va' fin du är mamma!....och jag tror faktiskt att han menar det....älskade unge......

Ha det bra allihopa, även ni som ser ut som Angelina Jolie eller Victoria Silvstedt klockan sex på morronen.....

PS!!! Nu kan ni köpa mina motiv på div. produkter.

Jag har varit och "grävt" bland mina gamla alster.

Första motivet ut är en golden vid namn "Iris" - fler motiv kommer så småningom.

Kika in på:

http://polyshop.se/mariasgrafik

Här händer lite av varje, och jag hinner inte riktigt med att blogga som jag skulle vilja.

Har hunnit en sväng ner till Leksand; tack Marianne och Tommy för att ni står ut med oss norrbottningar!!!

God mat ( himmel vilken kock Tommy är !!! ), trevligt sällskap och mången goda skratt.

Bosse; Fairfax Picaboo har följt med oss upp till Gyljen och Överkalix. Han ser ut att stortrivas med både oss och hundarna, och det har förflutit fint för både honom och oss.

Han är väldigt förtjust i Disa, och den lilla kärleken är sannerligen besvarad!!

Vi tackar¨åxå Ulla-Britta & Bengt på kennel Cassmick för gott kaffe och fika, och för titten på alla era vackra hundar!

Ni har väl räknat så ingen av dom där förtjusande 9-veckors saknas.........L*)

Vi lovar att vi stannar till nästa gång åxå!!

Potter har 7 avkommor som röntgats inom kort tid: Lee + 3 syskon till är hd-röntgade, 2 svar har kommit med resultat A på höfter och U.A på AD. I kennel Trollsångens kull är 3 röntgade - en i Norge och 2 i Sverige. Alla 3 med B-höfter och AD - U.A

Härligt!!!!

Här nedan foto på Onnis kullbror Cosmo ( ja, Mia, jag SKA maila dig fotona!! ) och på Disa och Affe som alltid sover tillsammans.

Ha det gott allihopa

Tja, här händer väl inte så mycket mer än att jag gått omkring med världens ryggskott - det är syndast om mig i hela världen - tycker jag.....

Har gått omkring med rumpan på släp 2 meter bakom mig, kan ana att jag sett ut som en anka....kvack, kvack....

Har fått Thaimassage - och jag säger bara: himmel & pannkaka...

Jag visste faktiskt inte om att jag ägde så många muskler i min kropp. Och att jag kan säga aaajjjj sååå många gånger på bara 1,5 timme.....

Det är helt otroligt, ni som inte provat : GÖR DET!!!

Men - bara - om du tål riktigt hårda nypor.

Efteråt kändes det ut som om alla muskler som suttit under fötterna förflyttats upp till midjan. Liten var hon thailändskan, men hennes kraft i händerna var inte något som hörde ihop med hennes kroppsstorlek, då skulle hon fått vara åtskilliga 10-tals kilon större kan jag säga.

Men skönt var det. I alla fall efteråt.......då har man ju glömt hur jäkla ont det gjorde.....

Det värsta jag vet är när man ska få massage och det känns ut som om en mini- fluga springer runt på rygg & axlar.

Som min kära syster brukar säga när hon trycker ner mig på golvet och ger mig massage när jag har låsningar:"Håll tyst och ligg still. Ont skall med ont fördrivas"

Och - jag kan faktiskt inte annat än hålla med henne.

Veckorna bara flyger fram.

Mycket av min tid sista veckorna har försvunnit tillsammans med Perra.

Han har haft en period med många tider överallt sista veckorna: specialisttanvården, byte av P.E.G-knapp i Sunderbyn, m.m

Han är så duktig så jag gråter en liten skvätt varje gång jag tänker på allt han står ut med .....vad är mina ryggskott mot allt det.....ingenting så klart.

Han är lika glad för det, en riktig liten hjälte!!!

Hasse har fått klara sig själv utan mitt sällskap ute i harskogen sista veckorna.

Nedan några mysbilder efter en dag i skogen.

Då ockuperar dom bästa soffan och tränger ihop sig som i en sillburk - och skönt ser dom ut att ha.

Det var allt för denna gång.......