Tja, idag har jag sjunkit ytterligare i min ålder.

Från att ha varit gammal kärring gick man "ner" sig till att bli ungdom.

Men nu ska ni bara veta att jag avancerat ytterligare ett steg.

Jag har blivit barn!!!

Himmel - tänk va' mycket kul jag får göra nu.

Det finns ju så mycket roligt man "bara" kan göra som litet barn - när man är vuxen är man ju alldeles för gammal för mycket.

Att jag förstod att jag blivit barn var bl.a när jag varit på biobesök med Perra idag.

Jag och Perra har varit sett "Bee Movie" - och - ingen annan än jag i hela biolokalen verkade tycka att vissa grejer var sorgliga, så berörande så man snyftade, så roliga så man som enda personen i hela biosalongen skrattade hysterisk.

Herregud, är det ingen annan mäniska som jag som kan vara hysteriskt glad eller berörd?

Perra säger att om jag inte sköter mig så vill han inte gå med mig på bio fler gånger, vadå.........man ska väl kunna visa känslor, eller....

Sen, så återupplevde jag barndomen inne i biosalongen på fler sätt.

Hur????

Jo, med massor av godis, chipspåse och Festis så klart.

Vad är ett biobesök utan att sitta och prassla med påsar och dricka Festis???

Det gör väl alla barn???

Nu ska jag fundera hur jag kan berika mitt liv med fler barsligt roliga saker under kommande vecka.

Jag har även konstanterat at jag behöver utöka min garderob med nya byxor.

Är jobbigt att bara äga 2 par jeans - nu råkar bägge var i tvätten och Hasse säger att han vägrar vara min sambo om jag åker ut bland andra människor i bara långkalsongerna.

Men - jag hatar att köpa byxor, det är det absolut värsta jag vet!!!!

Först och främst så gör dom ju om storlekarn hela tiden.

Jag kollar ordentligt vad det står på dom byxor jag har, sen ser jag ut några med samma storlek i affären, beger mig till provhytten för att se vilka av dom som passar min kropp bäst.

Jahapp.

Där börjar problemet.

Den första går bara upp till höften och där är det stopp.

Jag kollar naturligtvis storleken en extra gång och konstanterar att dom tydligen haft fel på måttbandet då dom sydde ihop byxan.

Där står ju samma storlek som i dom jag redan har - ändå passar dom ju inte. Någonstans finns ju ett fel - men det kan ju inte vara hos mig - jag har ju inte sytt dom

Byxa nummer 2 är tvärtom.

Jag skulle, om inte få in två Marior i dom, åtminstone rymmas en och en halv gång i dom.

Eftersom jag inte är ute efter ett tält eller har lust att sy om hela byxan så lägger jag ju dom "på hyllan" ganska snabbt.

Byxa nummer 3 .

Jag konstanterar att sömmerskan måste intagit några stycket groggar innan hon satte sig vid symaskin.

För nykter kunde hon knappast ha varit.

Ingenting stämmer.

Benen är minst 10 cm för korta. Visserligen får jag upp dom över höften, och även knäppt igen knappen.

Men resten.

Antingen har dom använt 2 meter för mycket tyg, eller så har jag väldigt konstig konstruerad rumpa, för dom sitter väl OK på övre delen av baken, men resterande där under ser ut som en plisserad gardin.

Vid byxa nummer 4 börjar jag känna att jag ger upp.

Dom sitter väl bra bakom min konstigt konstruerade rumpa - men vilken byxbredd.

Jag hade kunnat få ut tre par byxben, minst,  från allt det tyget.

Efter ytterligare 4-5 par som inte heller stämmer med den storlek jag har så brukar jag sjöblöt i svett ge upp.

Jag tycker det är obegripligt att det inte går att få tag på ett par byxor längre - inte var det så när jag var ung ( hmmm.....förlåt, jag som blivit det på nytt igen borde ju inte ha dessa problem )

Så - det brukar sluta med att jag får gå hem utan nya byxor, samla krafter för att några dagar därefter försöka få styrkan att besöka nästa byx-affär.

Visserligen har jag hitills efter några tappra försök fått tag på en ny byxa.

Om det slutligen blir så att någon råkar ha en rätt sydd byxa eller om jag bara desperat intalar mig att den nog sitter bra trots plisserad rumpa och för korta ben vet jag inte.

Jag törs inte gå i spegeln och se efter - lika bra om så är fallet - att jag bara tror att den sitter bra.

Nedan en bild från dagens promenad.

Vi har massor av snö - blöt snö - så det är tungt för hundarna utanför skoterspåren.

Men det ger bra motion och kondition - för dom kan inte hålla sig från att göra tappra försök at komma sig en bit in i skogen.

Bosse i full språng och hundarna efter spåret

ha det gott alla bloggvänner!!!