Usch - nu är den här - vi är bara i början av den långa vintern.

Nej - jag är ingen älskare av den årstiden - trots att jag bor här jag bor.

Skulle lika gärna åkt med Tommy & Marianne till Hawaii - men stannat där tills vintern är över här i norr.

Marianne - jag är såååå avis på eran semestertripp, bara så du vet.....

Ja, ja, bara göra allt så positivt som möjligt.

Hundarna älskar ju så klart snön - men är lite jobbigt så här i början av vintern.

Skoterspåren är ännu för lösa att gå efter, så det blir promenader efter skottade skogsvägar än så länge.

Lägger in en skitdålig bild på Disa - fotad men en mobil av modell äldre - men visst synns det hur jobbigt dom har att ta sig fram.

Tur vi har Onni, hon är som ett UFO då hon borrar sig genom snön, har hon tänkt komma framåt, så gör hon det, även om det betyder att simma i snödjupet.

Så hon får leka plogbil åt dom andra - kön bakom henne är ungefär alltid samma; Bosse tätt bakom, sen Disa, och - om Jenna ids, så är hon längst bak.

Under förutsättning att vägen efter dom andra blivit plogad ordentligt.

Hon har aldrig motionerat i onödan, om man uttrycker sig så.

Det tycker hon dom andra sköter så bra, så hon behöver inte....

Och stackars Affe, han skulle gärna vara först - men se alltid så får han då ha kopplet runt halsen.

Är husse med så får han springa lös ibland, men inte med matte.

Han hör nämligen aldrig mattes röst. Eller så är den så konstig så den alltid missuppfattas.

Mycket underligt......men, ropar husse hit, så kommer han direkt. Ropar matte samma sak så springer han bara fortare och fortare ju mer hon ropar, men inte till henne, utan bort från henne.

Ropar husse stanna, så pang, där sitter han som en liten tupp. Men - inte med matte inte. Ungefär samma reaktion som då hon ropar hit.

Och säg inte att jag inte är konsekvent.

Onni må kunna vara ett UFO - men det är ingenting mot för vad matte förvandlats till när Affe någon gång smitit ut och inte lyssnat, utan försökt smita iväg.

Jag lovar att det inte funnits kvar någon snö där jag dragit fram likt ett UFO bakom honom.

Då stannar han, kommer direkt, men bara för denna gång.

Så - jag har helt enkelt gett upp - husse har fått hela förtroendet att ge honom motion - om han ska vara lös.

Han får skylla sig själv.

Annat är det med dom övriga - dom har då örontrummorna öppna, ett pip med visslan så sitter dom slickade mot min högra jackficka innan jag ens hinner få pipan ur mun.

Nu vet jag inte om det är för att dom älskar mig eller Frolicen dom vet att jag har i fickan mest.

Men jag är alldeles övertygan om att det är jag som är nummer ett, eller.....

Kanske därför Jenna aldrig motionerar, bäst att alltid ta det säkra före det osäkra, men vet ju aldrig när hon använder pipan.

Så lika bra att hålla sig nära jackfickan.....

Nedan även ett nytaget foto på lillprinsen Rasmus, nu händer det saker hela tiden kan jag säga.

Han griper after allt och stoppar det mesta i munnen, han sätter sig upp i babysittern, och vänder sig hur galant som helst från rygg till mage.

Kan säga att vi försöker slå nya rekord varenda gång vi byter blöja.

Är nästan omöjligt, han vänder sig hela tiden på mage, och det är inte lätt att hinna få på blöjan dom sekunderna han ligger på rygg.

Sen har han upptäckt väggen med prisrosetterna.

Han älskar att titta på dom.....

Nån sa att det är för att dom har så vackra färger, men jag är ju mamma, så jag vet nog varför, han har nämligen dom "rätta anlagen" och håller redan på planera vilka rosetter han och hundarna ska ta i framtiden.....så det så.....

Nu ska det bli en sen bastu - skönt........

Ha det gott allesammans