Tja, så har det blivit i vårat hus.

Det ser ni ju på fotona ovan.

Hundarna får ju absolut INTE sova i sängen - nej, jag är ingen elak, liten grönfärgad matte med horn på huvudet bara därför.

Fast dom 4-benta tycker väl kanske så......speciellt när deras hundkompisar berättar sina historier om hur skönt dom haft det under matte & husses täcke där dom ligger hela nätter och blir kliade under magen....

Faktum är att jag helt enkelt inte vill ha dom i sängen.

För länge, länge sen ( ja, jag har ju insett att jag tillhör modell "Ä" = äldre ), så hade jag hur många som helst i sängen varje natt.

Man rymdes knappt själv.

Sen kom Perra, och när han fick sin magsond isatt, så blev det totalförbjudet.

Usch, hundhår "ringlade" sig och fastnade runt sondknappen på nätterna hur mycket man än skakade och städade sängen varje morgon.

Och det såg ju, och var ju, inte alls hygieniskt som det ska vara med magsond.

Så hundarna åkte ju ut ur sovrummet, grind sattes upp, och jag måste ju tillstå att fy, så skönt det blev.

Vem minns inte "hundarna-sover-i-sängen-perioden" när man t.ex hade torra läppar, smorde in dom varsamt men Lypsyl innan man gick och lade sig.

Man hann bara dra upp täcket halvvägs över sig så såg läpparna ut som en fullpälsad pudel.

Ja, ja, i alla fall, så har vi grind till sovrummet.

Affe - han har lärt sig.

När Perra kallar, eller när Rasmus vaknar och vill äta på nätterna så sätter han sig tätt utanför grinden.

Jag ser ju ut som Frankenstein när jag måste upp nattetid - armarna rakt ut för att inte slå sönder näsan om jag vandrar rakt in i väggen - för ofta är jag så trött så jag orkar inte hålla upp ögonen för att hitta vägen in till Perra eller köket.

Så - att stänga grinden efter mig skulle min trötta hjärna inte heller orka tänka på att göra.

Och det vet Affe.

För det är alltid upptaget på min kudde när jag återvänder.

Och ingen skulle tro mig då jag berättar att en liten, fjuttig Beagle kan bli hur tung som helst när man ska försöka mota dom från sängen.

Affe blir som en geleklump - han ligger där utfläkt på rygg, oftast under täcket med huvudet på kudden, och blir plötsligt så dålig så han bara inte klarar att ta sig upp från sängen.

Han försöker desperat - men alla hans krafter gick åt till att ta sig dit. Verkar det som.

Han brukar blänga på mig och säga: "Soffan i TV-rummet är inte alls så oskön. Fleecefiltarna finns i källaren om du behöver...."

Som om jag inte visste det.

Men efter diverse diskussioner så brukar han inse att när det gäller sängplatser så är matte orubblig om vad som tillhör henne.......så han brukar under protester och med blängande, sura ögon till slut ge sig och lunka ut ur sovrummet.

Ibland mumlar han nåt om att husse borde skicka bort mig på 3-månaders semester.......

Varje gång han får matskålen (det är alltid matte som utfodrar 4-bentingarna i vårat hus....) av mig brukar jag påminna honom om hur hungrig han skulle få vara om husse verkligen skickade bort mig några månader......men han är ju lite trotsig och brukar grymta nåt om att det spelar väl ingen roll om man svälter ihjäl eller om man dör av förfrysning och liggsår.........

Han som tjuvligger så skönt på fleecefiltarna i tv-rumssoffan varje natt......han är ganska otacksam ibland.....

Nu ska jag gå kika till Hasse - han ligger i magsjuka.......

Ha det gott