På morgonen har jag konstanterat att nu ÄR det höst.

Kallt som attan är det på morgnarna.

Perra har fått börja med långkallingar, extra tröja och på morgonen var det första dagen jag satte på honom en mössa.

Nätterna börjar åxå bli riktigt mörka så man sover så mycket bättre.

Färgerna börjar skifta, inga insekter, det doftar speciellt gott ute i naturen.....himmel så ljuvligt - jag ÄLSKAR hösten!!!!

Släppte ut Disa och Affe på snabbrastning på baksidan direkt jag steg upp. Tänkte att jag hinner med en snabb kopp kaffe medans dom pinkar av sig.

NATURLIGTVIS hade någon glömt att stänga eller slarvstängt ena grinden så dom var glatt på väg dit det inte alls var tänkt att dom skulle.

Efter stigen upp emot skogen.

Tja, vad gör man när det inte räcker med att bara locka på dom??

Sätter efter för allt vad man är värd förstås.

Och det var väl egentligen inga problem, dom stannade och vände ganska snabbt när dom insåg att dom hade en barfota, hysterisk matte i bara morgonrocken efter sig.

Naturligvis trampade jag en vass sten mitt under foten och blötte upp morgonrocken i riset efter stigen.

Disa ville ju så klart visa hur lycklig hon var när matte ville ha henne tillbaka hem igen, så sina riktigt leriga, smutsiga småtassar torkade hon av på mattes ben under sin glädjande hälsoceremoni...

Undrar egentligen vad grannarna tror om mig.

Vet inte vad jag skulle tro om jag såg grannen komma springande barfota i blöt, skitig pyjamas, håret spretande åt alla håll, hysteriskt flåsande med 2 hundar efter skogsstigen tidigt en morgon......när termometern visar nästan nollgradigt...

Ja, inte skulle jag då tro att han är riktigt frisk, det står jag för.....

Ja, så började dagen, men värre kan det ju vara.....fast jag kanske inte tänkte exakt så direkt jag kom in från den oplanerade, tidiga språngmarschen.... barfota i bara morgonrocken....

Ja, dagen har farit iväg i rasande fart.

Internet har krånglat, telefonen blev urladdad, jag har suttit en massa tid och bara sökt filer jag haft svårt att hitta igen, så jag tycker mest jag ägnat energin på saker som tagit en massa tid i onödan idag.

Disa verkar må bra, vi har trappat ned med kortisonet och pencillinkuren är snart slut.

Vad hon blivit så är det matfrisk, matfrisk, och då menar jag MATFRISK.

Himmel, hon skulle äta huuuur mycket som helst om hon fick. Hon tigger konstant.

Vi som haft dom enda 2 kräsna Beaglarna i hela Sverige som INTE tycker om mat, och nu plötsligt har vi bara en sådan.

Känns konstigt, nu får hon sälla sig till Onni & Turbos protestlista. Dom har en sådan som husse och matte får läsa verenda evigaste dag.

Det handlar om biverkningar hundar kan få om dom inte får tillräckligt med mat. Det står åxå något om "vägen till hundens hjärta går genom deras mage....."

Jag brukar bara snegla och fråga var dom där revbenen som isåfall bör sticka ut tagit vägen.

Då suckar dom bara och går och lägger sig och surar.....och filar på något mer övertygande att skriva in på p-listan.........får väl se om dom lyckas....

men tills dess så får dom lov att hålla till godo med dom 2 rejäla mål mat dom får per dag.

Det blev ingen parning denna gång, Jenna verkar inte komma in i något ordentligt höglöp, hon har blött som vanligt hela tiden tills idag då hon är på 18:e dygnet. Idag har det avtagit och jag inbillar mig att hon kaaanske ser liiite svullen ut.

Har kollat hur Potter ragerar, han litar jag på, men han har inte alls varit intresserad av henne som han brukar vara av tikar i höglöpet under hela hennes löp.

Turbo har varit hemma under helgen, och han och Affe har så klart varit dödligt förälskade, men dom är ju inte alls så "tjejvan" som gamla, trogne Potter inte....

Tänkte göra ett ustryk igår eller idag, men hade ingen lust eller ork att åka 20 mil t.o.r för att göra det då Perra sovit dåligt flera nätter.

I morgon är dock veterinärerna på veterinärstationen i Överkalix, så jag åker kanske dit och gör det i alla fall, bara för att få se vad det visar.

OM det mot förmodan skulle visa att hon är väldigt, väldigt sen i höglöpet, så kanske, kanske det kan bli nåt i alla fall....

Jag som hade längtat sååå - tänk, 1994 hade jag min 15:e och sista kull valpar, börjar kännas att man är sugen på 4-fotade småbebbar nu.....

Ja, ja, inget att deppa ihop för, det går väl fler tåg....

Nedan bilderna jag inte fick laddat över från mobilen tidigare. Slutade ju med att mobilen slocknade och jag hittade så klart inte pappret med pin-koden när jag skulle starta upp den igen.

Så jag har fått vara utan mobil tills idag - och - faktiskt överlevt....

Bilderna är tagna i skogen när jag, Hasse och Disa myser och lyssnar på Affes harderv.......himmel vilket fint drevskall våran Beaglekille har......

I morrn ska vi upp tidigt och åka ut och försöka få oss en liten jösse.......men nu ska jag ut med Potter och Onni och slänga några dummies så länge.

Och - ni Goldenmänniskor - ni missar väl inte Golden Retrieverdagen i Luleå

den 16 September, eller klubbmästerskapet ( Golden Retriever ) den 30 September mera kan ni läsa här på Goldenklubben/Norrbottens Hemsida:

http://www.norrbotten.goldenklubben.se/

Ha det gott.