.....Tja, så kan man väl kalla mitt "stadium" just nu med ett mycket väl beskrivande ord.

Känner mig insnöad på många vis - kan säga att det tagit på krafterna med ganska ordentliga nattvak senaste veckorna.

Hmmmmm - jag som är så ung, men defekter kan väl alla ha, eller......

Rasmus sover dåligt, han äter inte lika ofta, men - jag tror alldeles bestämt att det börjar närma sig att tänder är på gång.

Han tuggar gärna på fingrar, täcken, ja, precis allt han får tag på att stoppa i munnen.

På nätterna kan han vakna och vara ledsen, men stoppar man bara in ett finger och kliar han i tandköttet så blir han genast lugn och somnar ganska snabbt om.

Sen har han börjat tycka att vid 04-snåret så kan vi väl vara vakna ett tag och ha lite kul.

Han skrattar, sprattlar och skriker. Och då jag skriver skriker, så menar jag verkligen skriker. Det är nästan så det slår lock för öronen, eller, som om man klämt en katt mellan dörren. Och då han hör sitt eget, gälla, skärande skrik så blir han alldeles överlycklig, som om han vunnit högsta vinsten på Joker. Och försöker skrika ännu högre.......

Mest synd är det om Perra som verkligen behöver den nattsömn han kan få för att orka med skolan som han älskar att åka till.

Ibland när han vaknar på natten så är han så arg och säger att han vill inte ha någon lilebror om han måste skrika så högt på nätterna.....naturligtvis så menar han det inte, men jag förstår honom...........

I alla fall, så känner jag mig just nu lite sliten, därav dåligt med uppdateringar på både bloggen och på hemsidan.

Perra kräver ju även han "omvårdnad" en del nätter, och visst tär det på krafterna......

Men, som jag brukar säga, det har funnits många år bakåt som varit mycket, mycket värre, så egentligen är dess "vaknätter" som en skvätt i havet i jämförelse med dessa.

Jag har ju alltid varit en oempatisk mamma gentemot andra mammor som gnällt över några veckors nattvak med kolik och dylikt.

Dom vet inte hur bra dom haft det......

Ja, ja, inget gnäll nu - jag är tacksam för vad jag har; mina underbara ungar!!!!

Efter många, långa besök på Umeå lassarett genom åren, så har man mött många riktigt, riktigt sjuka barn och deras föräldrar, så jag vet att jag har rätt när jag säger att det finns dom dom har det mycket värre....

I alla fall så befinner sig Hasse i Göteborgstrakterna sedan förra veckan - han har hunnit med att besöka sin dotter Tanja, sin brorsa Totte, styrelsemöte i beagleklubben, och just nu så bevistar han och Martin Beagle-SM som gått idag och som även går i morgon.

Sen kommer han hem på Onsdag-kväll.

Själv har jag inte gjort så mycket, Rasmus och Perra tar ju all tid, och hundarna klättrar på väggarna efter att inte ha fått någon motion som är nåt att hurra för medans Hasse varit borta.

Men jag har fösökt ha lite mysafton med dom en och en, vilket bestått av att även dom gula fått dela tv-soffan med matte.

Dom får nämligen inte vara i sofforna för husse, men kärt ordspråk " när katten är borta så dansar råttorna på bordet", stämmer hos oss...

Mina råttor är gula, stora och heter Bosse, Onni & Jenna ( fast Jenna tjuvsover i sofforna varje natt )

Tja, i alla fall, så Jenna och Onni klarar av att vara soffvärmare åt matte med bravur. Dom kryper upp och somnar hur gott som helst så länge man har ETT finger aktivt som magkliare.

Och dom ligger där lugnt och stilla.

Men våran kära herr Bosse - tja, han är ett annat kapitel.

Soffvärmare????

Nähej, han har ju alltid trott att han är en liten hund i storlekstyp dvärgpudel eller liknande.

Så han tycker alldeles bestämt att så liten som han är så får han ju ta riktig ordentigt med sats när han hoppar upp på mattes mage.

För att kännas.

Att man behöver syrgas efter att ha fått ganska många 10-tals kilon golden retriever rakt i magen bekymrar inte herr Bosse alls.

Han blir tvärtom överlycklig, för när jag kippar efter andan så är han alldeles bombsäker på att det är mitt sätt att uttrycka hur lycklig mate jag blev över att faktiskt ha kännt att en liten dvärgpudel precis landade på min mage.

Så han gör om sitt supersnygga hopp.

Sen står han gärna där på min mage och studsar en stund som en liten studsboll "Matte jag är HÄR; HÄR; HÄR" - man måste ju vara säker på att matte verkligen upptäcker lilla mig

Sen tycker han ju om att bära. Både husfolkets armar, ben och andra kroppsdelar som går att få tag på.

Så för att visa matte sin eviga kärlek så försöker han efter sina pudelhopp att apportera mattes näsa, öron, och, tja - helst hela hennes huvud om det går.

Bosse - du är hopplös - men så himla go......

Kan väl säga att han fick assistera mattes handvärmare på golvet bredvid soffan.......syrgasen räcker ju inte hur länge som helst.

Men det är otroligt att han ser att Rasmu är liten.

Han är sååååå försiktig, lägger sig direkt ned när han kommer i närheten av lill-gossen, så visst vet om

Nu ska jag gå och titta TV - ingen ide' att sova för Rasmus brukar vakna vid 1.30-snåret för lite mat.

Avslutar med ett foto på Bosse

Ha det allihopa!

Ja - när det gäller hemsidan så är det faktiskt så just nu.

Och Internet överhuvudtaget.

Ibland är jag inte in på Internet på flera dagar - är ju sanlöst olikt mig.

Jag ids helt enkelt inte -eller, tiden räcker inte till allt just nu, så bloggen & hemsidan har varit, är och kommer nog bara att bli sporadiskt uppdaterad närmaste tiden.

Men vi ligger för den skull inte i ide' - nej det är fullt upp hela tiden.

Rasmus tar ju så klart sin tid - han börjar följa med riktigt bra, han skrattar och myser med oss.

Och charmar omgivningen.

Helst vill han vara med hela tiden, gärna i famnen eller i knät hos nån.

Jollrar och är, tror vi, mycket "för sig" .

Annars?

Hasse har avverkat Klubbmästerkspet och Norrlandsmästerkspet i Beagleklubben.

Därpå så är han i harskogen i stort sett varje morgon, så eftermiddagarna och ibkand kvällarna jobbar han. Eller snusar på Rasmus.

Under denna helg har jag varit på kurs ( utställningsansvarig ), nästa helg blir Hasse borta Lördagen och jag Söndagen.

På Lördagen tänkte jag hitta på något kul med barnen......

Sen har vi en helg ledigt bägge två - ÄN så länge.....

Helgen därpå åker Hasse ner ett par dagar till Göteborg, han skall på styrelsemöte, som dom har i samband med  Beagle-SM, sen är det dop, och så vidare......

Med andra ord har vi inga som helst problem att fylla våra helger.

Vi har haft hundvårdsvecka, eller Elin drar igång mig, är väl tur.........hon är alltid pigg och alärt, flyger in som en vind genom ytterdörren, säger nåt och innan jag har halvreagerat så står hon med några blöta, nybadade hundar framför mig och säger"Nu är dom badade - så nu hjälper du mig att trimma den, så kan du trimma den sen ikväll, det behövs då verkligen"

Och vad säger man........hon har ju alldeles rätt, så det är bara att lyda order.

Och så har man rena, nyfrissade hundar i ett nafs.

Är i och för sig inte så mycket att trimma i dom nu efter fällning, men ändå så pass så att det behövs.

Har ju blivit lite på eftersatt med vardagstrimmningen, dels är det ju bara 3,5 månad sen man gick omkring och kände sig stor som ett hus ( höggravid ), och sen har inte den rätta orken för just trimmningen infunnit sig efter att Rasmus kom.

Men nu är dom så fina, utom jenna som skall badas & trimmas ordentigt nån gång under kommande vecka.

Men det känns i axlarna, sliter ju en hel del på mina o-opererade axlar när man bär omkring på Rasmus.

Han är liten och söt, men tung att bära.

Känner att så fort jag kan vara "enarmad" för ett tag så får jag försöka få en tid för operation av axel nr.1

Sen vill jag varna alla hundmänniskor i Norrbotten - för er som inte redan vet - så härjar det en riktig hundskojare i länet.

Så ni som placerar om eller ska sätta ut någon hund på foder, var VÄLDIGT OBSERVANTA!!!!!!

Hundarna säljs vidare så fort dom kommit i deras hemska klor!

Sådana här skojare är HUR manipulerande som helst!!!!

Fy Fan för sådana människor........

Ha en fortsatt trevlig vecka

Idag har det varit riktigt skitväder, d.v.s regn.

Tänkte göra så mycket idag, men Rasmus har varit övertrött & gnällig då han bara sover 10-15 minuter åt gången.

Han brukar sova bra i vagnen, men tyvärr har jag inte införskaffat regnskydd, så att dra ut den i ösregnet är ju som sagt ingen bra ide'.

Annars brukar han somna så fort du kommit utanför ytterdörren med vagnen, och i bästa fall brukar han snusa gott i 1-2 timmar.

Nu på e.m har det klarnat upp så Hasse tog Jenna, Disa & Affe med och åkte till skogen.

Nej, ingen jakt, faktiskt jättekonstigt, för Hasse jagar annars precis varenda dag.

Känns nästan fel att ha han hemma hela f.m, kanske därför dagen kännts så lång idag?

Disa & Jenna skulle få springa av sig lite, Affe får gå i koppel så han inte tar upp nån hare - det har vi inte tid med idag.

Vi ska åka och handla och hämta Perras sondmat på Apoteket innan dom stänger.

Och kanske ett snabbt besök på sytembolaget, tänkte inhandla något gott rött, mest troligt blir det Masi Valpolicella Bonacosta - den är så jäkla god.....men å' andra sidan skulle det ju vara roligt prova nåt nytt nu när jag kört med olika Masi-viner sista tiden - men goda är dom....

Perra är glad idag & sjunger en massa nya visor för mig, känns skönt, han har sovit skitdåligt sista veckorna.

Det och lite problem med värk gör ju att han blir så ledsen i humöret, och det är så tråkigt, för han är ju annars världens goaste & gladaste kille.

Klagar på halsbränna och brännande strupe, så det blir väl, trots att jag inte helst vill, till att sätta in Losec v.b igen.....

Han refluxar, är ju typiskt att det blir mest på nätterna eftersom han ligger ned.....och det går inte att palla upp honom med kuddar.

Ska ta mig i kragen och ringa barn rehab och höra om vi får höj- & sänkbart till huvudändan....

Annars pular det på, ska ta en lång, lång promenad med dom gula i morrn, tar med dummisar och gör nåt roligt med dom.

Bosse skulle behöva få träna flera timmar varje dag, han är inne i någon period då han bara får damp-spring i benen varje gång vi är ute.

Man får verkligen passa sig, för ofta hinner han inte bromsa in, så står man ivägen så kan man få agera farthinder...i värsta fall....

Jenna hänger gärna på - men orkar, eller ids inte, hålla hans tempo, så hon lessnar fort.

Det förstår ni ju att rör man sig för mycket kan man ju få motion - och det är jenna väldigt allergisk mot...

Onni, hon tycker bara dom är skitlarviga, så hon beger sig ut på egna små tripper.

Nu kommer Hasse, så bäst att avsluta, nu väntar Konsum, Systembolaget och Apoteket på oss

Ha det

Mmmmm......det tycker jag i alla fall.

Sen i Torsdags har dom befunnit sig i Haparanda där Norrbottens Beagleklubb firar 20-års Jubileum med Gränsälvskampen.

Kampen går för 20:e året mellan Finland och Sverige, där varje lag har 4 uttagna hundar varje år.

Utöver det så kan alla anmäla till Internationellt Jaktprov under fredag och Söndag.

I år var det 23 anmälda Beaglar!!

Mer finns att läsa om Gränsälvskampen på:

www.norrbottensbeagleklubb.se

Det svenska uttagna laget i år var:

   Zelda, ägare Erik Nilsson

Tessie, ägare Tomas Lestander

Tyra, ägare Christer Åström

Sjulsvikens Affe, ägare Hans Eliasson

Reserver:

Iines, ägare Sune Jokiaho

Björkalléns Molle, ägare Dick Wikström

Alltså, har våran lilla kung Affe varit och tävlat idag.

Och blir individuell vinnare med ett 1:a pris, dessutom på ordinarie jaktprov.

Taram, taram.....vad duktiga ni är, Affe och Hasse.

Ska pussa er bägge två när ni kommer hem!!!

Så nu återstår bara en till jaktprovsetta för championatet.

Bilder och mer kommer så klart - dom kommer inte hem förrän i morgon kväll....undrar bara vem av dom som ska få sova närmast mig.....

Det svenska laget vann även totalt - ni är så duktiga!!!

Nu ska jag gå titta tv, ha det gott allihopa.....

Tja, det här med att vara föräldraledig är kanske inte alltid det ( många ) andra tycker att det är.

Alltså: att ha hur mycket tid som helst, bara göra det man ids, och kunna ta det lugnt och inte stressa med det lilla man väljer att göra, kunna vila och både känna sig och se pigg och alärt ut......egentligen så är det så pass illa så man tydligen inte begriper huuur bra man egentligen har det.....

Jahapp........tydligen är det väl fel ledighet jag sökt, för inget av det stämmer då alls in på mig i alla fall. Inte nu ....

Senaste mornarna när jag intagit toaspegeln ser jag då ALLT annat än pigg och alärt ut. Såvida dom orden inte innebär det jag ser: ett kvastliknande, trassligt hårsvall som står åt alla håll, under det svullna ögonlock med blå-lila tonade skuggor under dom rödsprängda ögonen.

Tja, det kallar jag vad som helst, men inte pigg och alärt i alla fall.....man skulle väl knappast konkurrera ut Naomi Campbell eller Emma Sjöberg, såvida jag inte intar en timmes behandling med ansiktsmask först.....

Även om det är helt underbart att bli mamma - så kan det emellanåt bli hårt & tröttsamt  åxå.....även fast man är mammaledig.......och har all tid i världen.....

 Visst - "nån" har trampat mig på en öm tå, det absolut värsta jag vet är när andra ska komma och tala om för mig hur jag mår.....

Vem kan känna hur stor eller liten MIN trötthet är, hur mycket eller lite ont JAG har eller hur ledsen eller glad JAG känner mig.......ja, kära ni, som ni förstår så trampar man isåfall på min absoluta ömmaste tå....jag är ganska självisk och egoistisk när det gäller hur jag själv känner mig;  här ska minsann ingen annan komma och tala om hur jag borde känna det, för då kan dom dra......

Ja, ja, inget att hänga läpp för, bara skaka på axlarna och ta nya tag.....

Rasmus är ju egentligen en väldigt snäll baby, men visst, det känns ju emellanåt att det var ett tag sen man var den där tonåringen som kunde vara uppe både dag och natt i veckor......inte för att jag inte kämpar för att bevisa för mig själv att jag bara precis passerat över tonårstrecket, men mina siffror på folkbokföringspapprena säger något helt annat. Men det är säkert bara blivit ett tryckfel, på minst 20 år +...........

Rasmus växer i alla fall så det knakar, men inte konstigt som den lilla krabaten äter. Tur att man bara har hälften av hans matlust, den halvan räcker alldeles tillräckligt för att jag fortfarande skall vara många kilon bort från att slippa i mina jeans........och andra byxor med för den delen.....eller, jag har ju faktiskt på mig massor av byxor som jag haft redan innan jag fick Rasmus, att dom då var flera nummer för stora, det är ju något helt annat.....

Kan inte begripa när man ser alla kändismammor, stora som höghus veckan innan dom ska få, sen två veckor efter har dom plötsligt förvandlats till slanka, vackra små möss.

Måste ju vara fel i min kalender, eller spegel, för nu har det gått två månader och min mage hänger då som en gammal, uttänjd påse och rumpan är flera storlekar större och bredare än den var för - tja, säg ett år sedan.......

inte för att jag är utseendefixerad på något sätt, men det är jäkligt irritterande att se den där "stora" ( läs tre stycken ) högen med jeans i klädskåpet som jag bara slipper halvvägs i - och jag är alldeles för snål och lat för att gå och köpa mig nya, för jag inbillar mig att jag alldeles säkerligen snart ska slippa ner i dom jag redan har......

Jag är med andra ord skitless att gå omkring i urtvättade mjukisbyxor  ( yes - jag är för snål för att köpa nya sådana åxå.....)

Nä, gott folk, nu får man ta sig i kragen och se till att få upp flåset lite, så både orkar man mer, och å slipper man låta jeansen ligga oanvända och onötta.....

Nu kallar Rasmus på mamsen, han är hungrig, trött, och alldeles säkert fruktansvärt sugen på mammas kramar.....

Ha det gott allihopa..

Tja, en nattuggla är nog vad det blivit av mig.

Inte så jag sitter och lyser med ögonen på någon gren i skogen och hoar - men jag är nattsuddare, d.v.s så har jag väl snart vänt på dygnet.

Men jag brukar ibland somna  sött vid 23-snåret när Rasmus ätit, men när han vaknar och ska äta igen vid 01-01.30 snåret, så somnar han gott sen han är mätt.

Men - det gör tyvärr ofta INTE mamma - nähej, då är man pigg som en lärka.

Jag börjar vara specialist på vaknandets sköna konst.

Vad som är skönt på natten är att telefonen är alldeles tyst och ingenting är någon brådska.

Sen får jag - tyvärr - massor av energi under dessa nattimmar.

Men vad hjälper det?

Man måste ju bara vara så fruktansvärt tyst - alla andra sover ju....

Så inte passar det att jag släpar fram dammsugaren eller tänder taklampan i sovrummet för att rensa i något skåp.

Eller slamrar med disken eller skurar toan.

Näpp - nog är det bara att vackert smyga omkring på tårna för att inte väcka alla andra.

Så - mina dammråttor kryper inte fram för att jag är lat - dom gör det för att då jag har massor av energi för att utrota dom, ja, då får jag inte höras.....

Ibland ligger jag och tittar på TV och somnar förhoppningsvis halvvägs in på något bra program.

Men - inte alltid.

Som nu t.ex, då somnade jag inte ens gott vid 23-tiden.

Nu sitter jag och "vaktar" kopiatorn, och startar om den när utmatningsfacket är full, samtidigt som jag under tiden sitter och surfar på Internet.

Kan väl vara roligt ibland - men man blir ju less....

Annars lorvar det på.

Rasmus förgyller varje sekund av våran vardag - han är alldeles underbar!!!

I morgon skall han på läkarbesök, ska bli jättespännande att se hur mycket han väger.

Han har nu 2 fruktansvärt charmiga dubbelhakor, så att viktkurvan pekar uppåt vet vi.

Perra är en jättebra storebror och tycker ibland att vi måste accelerera i snabbhet när han skriker och är hungrig, är man inte hos Rasmus på 5 blanka så frågar alltid Perra " Ska han få skrika ihjäl sig innan du tar honom?"

Nedan några foton:

- Turbo på väg in med en fågel

- Lilla Disa-flisa har bråttom

- Elin under skogspromenad med Lee, Onni, Bosse & Turbo

- Perra med Bosse & Onni

Nu sak jag gå och titta på tv - och kanske - ZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

Stressdag idag - men ingenting nyttigt har man hunnit med i alla fall.

Men så är det ju ibland:

 - man stiger upp, sen går man och lägger sig. Däremellan minns man inte att man gjort något vettigt, men ändå har det varit fullt upp.

Hela tiden.

Himmel, vilken upptagen och stressad kvinna jag är......hähä......

Egentligen hade jag MASSOR inplanerat som jag SKULLE hinna göra idag, men hur mycket av allt detta har jag hunnit???

Jo, jag har hängt upp en maksin tvätt och stoppat i diskmaskinen.

Allt detta har jag faktiskt gjort, det är sant!!!!

Tja, det är väl bättre än ingenting.......

Men så har vi haft besök under dagen och kvällen, och det var desto trevligare än det egentliga inplanerade, så jag gråter väl knappast några floder om jag skall vara ärlig.

Tyckte mig se mungiporna uppåt när jag gick förbi hallspegeln nyss.

Å' andra sidan så åker dom neråt så fort mina ögon når golvhöjd, jag är väl inte riktigt överrens med våra nya husdjur dammråttorna.

Inte så dom lever om eller anfaller eller nåt annat tokigt, det irritterande är att dom bara finns där - hela tiden, och jag blir bara så less att ha dom precis överallt, i hela huset dessutom.

Så är någon intresserad av dessa tysta, små ulliga husdjur så kan ni få dom av mig......men ni får hämta dom själv.....ingen hemleverans här inte.....

Annars så har vi då införskaffat nya, härliga och värmande innesulor till våra vinterskor.

Det är hundarnas pälsar som så snällt bidragit till att husfolket inte ska behöva frysa fötterna av sig till vintern.

Mestadelen av "det" finns i mina jogginskor just nu, men ska få flytta över till vinterkängorna så småningom.

Så som ni förstår så har det varit pälsavfällning i huset. Kan bara inte förstå att allihopa skall klä av sig precis samtidigt.

Dom gula ser ut som dom fläckiga, i pälskvalite'n, alltså. Dom har med andra ord ungefär lika kort päls allihopa, så ingen kan klaga att matte ger dom mer egentid bara för att hon borstar någon extra länge. Det finns ju inget att borsta i.....

Tråkigt!!!!

Så inga utställningar är inplanerade i höst, men för den skull är vi inte sysslolösa.

På Beaglesidan har det ju varit, är och fortsätter det vara full aktivitet.

Vi har avverkat klubbens officiella utställning, inofficiella utställning, gjort en broschyr och utskick till Norrbottens medlemmar, Hasse har varit till Stockholm på styrelsemöte, sen pluggar han stamtavlor och meriter så snart kan vi använda honom som uppslagsbok - han t.o.m talar om SKK:s avelsdata i sömnen, vad nu detta bådar för något....men roligt är det när man är intresserad.....Hasse blir aldrig less och hitar och lär sig nytt varje gång han besöker avelsdata.

Nu är det full planering och iordningställande av klubbens Gränsälvskamp i Haparanda och Klubbmästerskapet i Överkalix.

Däremellan är Hasse i harskogen eller älgskogen ( nej INTE älskogen) varenda dag.

Jag och Rasmus har också hunnit ut på ett harpass - det skall ju läras i tid.....( han har hunnit med 2 utställningar åxå......L*)

Så visst blir han lite hjärntvättad vad det gäller hundar.....

Ha det gott

Ja, dagarna och veckorna fortsätter att rusa iväg.

Rasmus kan man ju aldrig titta sig mätt på - så man kan väl lugnt säga att en hel del timmar går åt till att bara titta på honom.

Nu har det börjat komma små leenden när man pratar med honom, han jollrar och man ser att hans händer börjar få mer kordinerade rörelser.

Helst vill han hela tiden finnas i och/eller sova i mamma eller pappas famn - och varför ska han inte få göra det??

Tiden går fort så är dom stora, så det är bara att ta till vara på varje sekund han är liten.....

Fast - ska man lyssna på pappa Hasses så går det redan i rekordfart, kan jag lova....han har redan vid 4 veckors ålder hört sin son säga "pappa", och det 2 gånger på raken.

Rasmus har även pussat pappa, tydligt visat att han vill komma till pappa, och lite annat smått och gott som är riktigt magiskt för en söt 1-månaders baby att kunna.

Prata om nojig pappa......men Rasmus är hans allt......

Nu fantiserar pappa Hasse om hur lilla Rasmus och han ska springa på hockeyträningar, jaga hare och diverse annat "manligt"......

Men, så säger mamma Maria - att, tja visst får väl du ( Hasse ) följa med honom på träningarna, men han skall nog kanske börja i balettskola istället.....tänk så söt pappa Hasse ska vara när han deltar i Rasmus balett-träning, iklädd balettklänning och balettskor........L*)

Eller på ridskola.....jag skulle ge vad som helst för att se Hasse på en hästrygg.....kan vara värt att i passande ålder muta Rasmus för att charma pappa till ridhuset elller balettskolan.....

Ja, ja, skämt åsido......

Hassetillbringar en hel del tid i harskogen, nu börjar både Affe och Disa prestera hararbeten som verkar göra husse nöjd.

En hare är nu skjuten för Disa i höst, hon är ärlig på dreven och är allt annat än lös.

Faktum är att Hasse nog lika gärna kan gå ut i skogen utan bössa, han vill se hundarna göra ett riktigt bra arbete, om man sen får skjuta är inte alls lika viktigt....

Idag har Hasse jagat tillsammans med en Affe-dotter och hans husse Tommy.

Lilla Greta som bara är 4,5 månad verkar vara ett riktigt, riktigt lovande ämne, trots sin unga ålder.

Titta vilken söting på fotot nedan, första haren skjuten undan Greta, och på ett alldeles eget upptag dessutom......bådar gott......

Ha det gott nu alla, och till er harjägare; stort Lycka Till med jakten!!!!