Ja, fortfarande är man inte frisk från influensan.

Inte klokt vilken eländigt seg virus som intagit min späda, lilla ( hä,hä,hä.....) kropp.

Ena dagen eller stunden känner man sig ganska bra, för att i nästa känna sig degig och plötsligt ha feber igen.

Och jag, tja, kanske liiiiiite som ett barn.

Jag kan känna mig väldigt hängig, men det är ingenting mot huuuur sjuk jag blir sen jag med febertemometerns hjälp sett att jag kanske t.o.m hade liiite högre feber än vad jag trodde.....

I alla fall, så är det lite synd om mig.

Fördelen är väl att jag sista 2 veckorna fått sova. Och fy fasiken vad skönt det kan vara att somna på kvällen, och inte vakna förrän man sovit åtminstone 6 timmar i sträck.......jag har t.o.m klarat en natts ihållande sömn på 12 timmar - är ett svårslaget rekord för mig.

Men - så kände jag mig som om jag festat ett par dygn i sträck när jag vaknade.

Huva, huva, det tog en kvart att bara ta sig ur sängen, allt hade låst sig, t.o.m tårna.......sen vilken huvudvärk, den höll i sig hela dagen.

Usch - inte bra medför mycket sömn.......

Min vanliga dygnsrytm är 2-3 timmars sömn, vaknar, måste upp så låsningar och domningar i axlar & rygg släpper, sen kan man inte somna om förrän efter 1,5-2 timmar.......osv.....

Sen har alla åren med sondmatning av Perra nattetid gett en invand nattrutin som nog kommer att ta åtskilliga år att bryta.

ja, ja.

Vi har varit till Finland.

Ja, det är vi ju ganska ofta emellanåt - vi har ju bara 5 mil över till granlandet.

Men vi har varit på Finska Beagleklubbens utställning i Keminmaa.

45 Beaglar ställdes, härligt att få se så många samtidigt!!!

Affe var anmäld, blev 2:a i bruks(jakt)klassen , rosa band och placerad sist i bästa hanhundsklassen.

Och vi är så klart nöjda, i en hård konkurrans......

Affe var f.ö den enda som inte var champion i jaktklassen......

Efter utställningen hade Hasse, Sune & erik ett möte med finska beagleklubben angående gränsälvskampen Svenska och Finska Beagleklubben anordnar i samarbete med vrandra  till hösten.

Ovan ett foto innan sista gallringen i bhkl som Erik Nilsson tagit

Affe & jag längst bak

Ha det

Usch, här är det snuvigt värre.

Har åkt på en himla influensa - jag är inte van att ligga däckad p.g.a några flunsavirus, men nu är det bara faktum.

Feber, hosta och bihålor som känns som om dom ska sprängas.....

Jag som trodde jag klarat mig då dom flesta andra verkat haft den - i veckor......

Men jag har inte tid att vara sjuk i flera veckor, så jag har tänkt bli frisk fort!!

Min planerade operation av axel nr.1 fick ställas in - inte vill dom skära i ett flunsapaket, inte.

Typiskt, jag som äntligen hade velat göra bort den.....

Vilken respons på min tidigare utlagda datormålning.

Har fått en del förfrågningar om färdiga alster, och här ovan ser ni 4 av mina datormålningar, inramade i obehandlade träramar, mått 20 x 25 cm.

Intresserad av att köpa, så är kostnaden 150:-/st eller 4 st för 500:-

Ev. frakt tillkommer.

Bättre bilder på dom kan mailas.

Min mailadress hittar ni på min hemsida:

www.hassesreklam.com/index2.htm

Nu ska jag krypa under täcket - ska först dricka en varm kopp te.

Ha det.......

Ja, så har det gått två helger proppad med utställningar.

NU vet jag, tyvärr, att jag inte är 20 år längre........är med fasa jag inser att jag faktiskt börjar röra mig åt 50-års strecket.

Jag som vill vara 20 år hela mitt liv.

Men som man säger - det är inte hur gammal man är - det är hur man är gammal......så jag fortsätter att vara 20 - i huvudet i alla fall.

Förra helgen var vi på Golden Open Show i Ö-vik, jag och Elin.

Domare Willy Rosenqvist, kennel Goldenlines.

Bosse vann sina 2 klasser och placerade sig slutligen som 2:a bästa hane.

Inte illa.

Speciellt med tanke på att vi badade honom kvällen före och fick en smärre chock när vi skulle ta ut honom och Onni ur bilen när vi anlänt till Ö-vik.

Hunden, ja han hoppade ju så klart glatt ut ur bilen efter 50 mils körning.

Om han då skulle tagit pälsen med.....men, nej, den lämnade han kvar i bilen.

Jag ville bara gråta........tänkte dra honom när all underull lämnats ´kvar i bilen, men kammade ur dom fula tussar som fortfarande förtvivlat försökte hålla sig kvar hos sin ägare och fick honom att mer likna en lusäten gatuhund någonstans.....

Men slutresultatet blev ju inte alls fy skam.

Onni, som inte heller är i päls, men på väg i, placerade sig 2:a med HP i Mid Limit.

Helgen som varit började vi Lördagen på SSRK i Piteå.

Domare Eeva Rautala

Jag skulle ju ha opererat mig i mitten av Februari, men då dom skjutit på operationen kunde jag ställa mina, små älsklingar själv.

Bosse fick följa med, obadad och med den lilla päls han har torr och tråkig.....

Bosse vann trots det unghundsklassen med CK, placerade sig dock inte i bästa hanhundsklassen.

Onni vann öppenklassen med CK och placerade sig som 3:e i bästa tik klassen.

Lee fick en 2:a i unghundsklassen - ännu outvecklad.

Pottersonen Leo ställdes i jaktklassen där han placerade sig 3:a

Onnis kullbror Cosmo debuterade med husse i ringen!!!

Tjosan, så duktig du är Ante, detta kan inte sluta annat än att du är proffshandler inom kort, ska se om jag inte ska leja in dig under sommaren.....

Cosmo placerade sig 3:a i ökl.

På Söndag bar det av till Boden på Goldenklubbens Open Show.

Domare Lena Widebeck ( en underbart fin domare!! )

Bosse vann sin klass med HP och slutade än en gång som 2:a i bästa hanhundsklass.

Onni vinner också sin klass med HP och slutar som Bosse 2:a i bästa tikklassen.

Lee placerade sig 3:a i sin klass efter sin kullsyster Tindra.

Himmel Elin - du är SUPERDUKTIG att ställa hund!!!

Pottersonen Leo ställdes i jaktklassen där han placerade sig 2:a.

Cosmo slutade som 4:a i Mid Limit. Även idag proffsigt visad av husse Ante - himmel så snabbt den karln lär sig.

Men vi ska inte skryta fööör mycket på honom - vem vet inte hur karlar är, speciellt Ante & Hasse, dom tror ganska snabbt att dom bara är BÄST.....eller i alla fall BÄTTRE än mig och Mia, och så är det ju så klart INTE.....

Men - dom måste lära sig att tänka på 2 väldigt viktiga regler:

1. Kvinnan har ALLTID rätt!

2. OM kvinnan mot förmodan skulle råka ha fel, så träder automatiskt regel nr.1 in

Så - visst är vi nöjda!!!

Och visst ä det ju värt lite ont här och där, lite stelt på andra ställen....

Nu ska jag avsluta för denna gång

Ha det gott allihopa!!

Ja, så har Affes fästmö lämnat oss och åkt hem till husse med familj.

Affe han ser väl inte så där allra värst ledsen ut.

Men det är väl så i hundarnas värld, så jag är ju glad att jag tillhör människosläktet.

Undrar om alla karlar håller med mig, eller..............Hasse törs då inte annat........

Jag har alltid trott att Affe skojat när han talat om åt oss att han ska bli som shejk Muhammed som hade nio fruar och ett antal barn med alla dessa damer.

Vad den lilla rackaren inte tänkt på, det är att det faktiskt är VI  som tar emot alla telefonsamtal här i huset.

Så ringer det någon intresserad tjej, så är det ju faktiskt oss det kommer tillkänna först, så tycker inte vi att det passar så - TJI på dig Affe!!

Här är det bäst att hålla tyst om saken, annars är jag alldeles säker på att våran Beaglepojke snart går omkring med ett head set i örat.

Han skulle med stor sannolikhet kalla oss för glädjedödare - men vem bryr sig??? I vissa fall kan jag faktiskt vara ganska känslokall.........så länge jag undviker dom där bedjande, runda hundögonen, alltså....

I alla fulla fall, så ska det bli väldigt spännande att se om och vad det blir när det är dags för ev. valpning.

Och sedan även se vad det blir av dom små liven i framtiden.

Jaktligt borde det ha förutsättningar att kunna bli något riktigt, riktigt bra.

Annars flyter allt på - jämna plågor som man brukar säga.

Elin är inne på sin sista prao-vecka på kennel PeDePe:s ( Bullmastiffer ), sen har hon lov en vecka.

Nu har hon och Micke äntrat storstaden Luleå, så jag ska klä mig ordentligt och gå en låååång promenad med alla hundarna. Får dela dom på 2 promenader då även Turbo och Lee är här - Bosse, Onni, Affe och Disa får den längre promenaden idag.

Jag tänkte stuva in dom i bilen och åka ut i den stora skogen - och då blir det alldeles för fullt med 7 hundar.

Nu när solen börjar titta fram så börjar det spritta i kroppen, nu börjar man känna en stor längtan till våren och sommaren och kommande träningar med gänget. Vi har mycket planerat, så nu vill vi att det går snabbt till barfläckarna tinat upp så vi kommer igång ordentligt.

Ovan ett foto från föregående års jaktträning - ooooohhh, så underbart......

Nu ska jag lägra kökspallen och kaffetermosen innan jag alls gör något annat.

Allra överst - en nostalgitripp till min tid som konstnär.

En datormålning på vovven Boss.

Jag gör fortfarande när tid och ork finns datormålningar - kontakta mig för pris, mailadres finns på min hemsida:

www.hassesreklam.com/index2.htm

Ha det gott alla blogg-vänner

Ja, så har vi haft förlovningspartaj.

Affe har förlovat sig.

Tycker väl det är lite väl tidigt, han är ju inte ens 3 år fyllda, men eftersom jag som sagt själv blivit ungdom igen, så förstår jag ju precis hans sätt att tänka.

Man tycker man är mest erfaren i hela världen, man vet bäst, kan bäst, och ger inget utrymme för vidare diskussioner.

Och så sant som det är sagt, bara att hålla god min.

Ingen ide' att trönska här inte!!

Tyra heter den utvalda.

En riktigt charmig tjej som vi tog till våra hjärtan direkt.

Förlovningsfesten var väl inte såååå mycket att skryta med, några Mini Frolic och vatten till var det vi blev bjudna på.

Men så fina dom var, nyputsade och med nyklippta klor skred dom två till verket.

Finkläder ville ingen av dom höra talas om, nej enkelt skulle det vara, som dom sanna jägare och skogshundar dom är.

Helly Hansen hade dom kunnat gå med på - men där går faktiskt gränsen.

Herregud.......

Hade dom fått sin vilja igenom och vi inte protesterat vilt, så hade vi fått bege oss ut till någon kall, dragig jakt- eller hundkoja långt ute i den mörka, kalla skogen.

Men där gick naturligvis gräns nummer två.

Skulle det bli på det sättet så ville vi inte vara med.

Och - det gick dom till slut med på.

Nu har vi fått beskedet av dom unga tu, att det förhoppningsvis blir tillökning i mitten av April.

Himmel, nu ska vi plötsligt bli farmor och farfar åxå......och det rimmar ju kanske lite illa med min nyligen återvunna ungdom.

Men, men, det kan väl knappast vara till nackdel att ha unga farföräldrar......för dom små, alltså......

Handen på hjärtat, så är tanken på att bli farföräldrar inte alls så pjåkig. Om vi ser till att låta bli att köpa in den obligatoriska gungsstolen, rullatorn och hörapparater, så tror jag det kan bli riktig, riktigt kul faktiskt......

Golden-farmor har jag ju visserligen klarat av utan grå knut i nacken och läsglasögon, och det har varit himla kul.....men Beagle-farmor blir ju något alldeles nytt.....spännande, värre....

Nedan ett foto på från vänster: Disa, den stolte färtmannen Affe och fästmön Tyra

Nu ska jag gå känna efter och leka med tanken; Beagle.farmor.....hmmmmm

Ha det gott allihopa!!

Tja, idag har jag sjunkit ytterligare i min ålder.

Från att ha varit gammal kärring gick man "ner" sig till att bli ungdom.

Men nu ska ni bara veta att jag avancerat ytterligare ett steg.

Jag har blivit barn!!!

Himmel - tänk va' mycket kul jag får göra nu.

Det finns ju så mycket roligt man "bara" kan göra som litet barn - när man är vuxen är man ju alldeles för gammal för mycket.

Att jag förstod att jag blivit barn var bl.a när jag varit på biobesök med Perra idag.

Jag och Perra har varit sett "Bee Movie" - och - ingen annan än jag i hela biolokalen verkade tycka att vissa grejer var sorgliga, så berörande så man snyftade, så roliga så man som enda personen i hela biosalongen skrattade hysterisk.

Herregud, är det ingen annan mäniska som jag som kan vara hysteriskt glad eller berörd?

Perra säger att om jag inte sköter mig så vill han inte gå med mig på bio fler gånger, vadå.........man ska väl kunna visa känslor, eller....

Sen, så återupplevde jag barndomen inne i biosalongen på fler sätt.

Hur????

Jo, med massor av godis, chipspåse och Festis så klart.

Vad är ett biobesök utan att sitta och prassla med påsar och dricka Festis???

Det gör väl alla barn???

Nu ska jag fundera hur jag kan berika mitt liv med fler barsligt roliga saker under kommande vecka.

Jag har även konstanterat at jag behöver utöka min garderob med nya byxor.

Är jobbigt att bara äga 2 par jeans - nu råkar bägge var i tvätten och Hasse säger att han vägrar vara min sambo om jag åker ut bland andra människor i bara långkalsongerna.

Men - jag hatar att köpa byxor, det är det absolut värsta jag vet!!!!

Först och främst så gör dom ju om storlekarn hela tiden.

Jag kollar ordentligt vad det står på dom byxor jag har, sen ser jag ut några med samma storlek i affären, beger mig till provhytten för att se vilka av dom som passar min kropp bäst.

Jahapp.

Där börjar problemet.

Den första går bara upp till höften och där är det stopp.

Jag kollar naturligtvis storleken en extra gång och konstanterar att dom tydligen haft fel på måttbandet då dom sydde ihop byxan.

Där står ju samma storlek som i dom jag redan har - ändå passar dom ju inte. Någonstans finns ju ett fel - men det kan ju inte vara hos mig - jag har ju inte sytt dom

Byxa nummer 2 är tvärtom.

Jag skulle, om inte få in två Marior i dom, åtminstone rymmas en och en halv gång i dom.

Eftersom jag inte är ute efter ett tält eller har lust att sy om hela byxan så lägger jag ju dom "på hyllan" ganska snabbt.

Byxa nummer 3 .

Jag konstanterar att sömmerskan måste intagit några stycket groggar innan hon satte sig vid symaskin.

För nykter kunde hon knappast ha varit.

Ingenting stämmer.

Benen är minst 10 cm för korta. Visserligen får jag upp dom över höften, och även knäppt igen knappen.

Men resten.

Antingen har dom använt 2 meter för mycket tyg, eller så har jag väldigt konstig konstruerad rumpa, för dom sitter väl OK på övre delen av baken, men resterande där under ser ut som en plisserad gardin.

Vid byxa nummer 4 börjar jag känna att jag ger upp.

Dom sitter väl bra bakom min konstigt konstruerade rumpa - men vilken byxbredd.

Jag hade kunnat få ut tre par byxben, minst,  från allt det tyget.

Efter ytterligare 4-5 par som inte heller stämmer med den storlek jag har så brukar jag sjöblöt i svett ge upp.

Jag tycker det är obegripligt att det inte går att få tag på ett par byxor längre - inte var det så när jag var ung ( hmmm.....förlåt, jag som blivit det på nytt igen borde ju inte ha dessa problem )

Så - det brukar sluta med att jag får gå hem utan nya byxor, samla krafter för att några dagar därefter försöka få styrkan att besöka nästa byx-affär.

Visserligen har jag hitills efter några tappra försök fått tag på en ny byxa.

Om det slutligen blir så att någon råkar ha en rätt sydd byxa eller om jag bara desperat intalar mig att den nog sitter bra trots plisserad rumpa och för korta ben vet jag inte.

Jag törs inte gå i spegeln och se efter - lika bra om så är fallet - att jag bara tror att den sitter bra.

Nedan en bild från dagens promenad.

Vi har massor av snö - blöt snö - så det är tungt för hundarna utanför skoterspåren.

Men det ger bra motion och kondition - för dom kan inte hålla sig från att göra tappra försök at komma sig en bit in i skogen.

Bosse i full språng och hundarna efter spåret

ha det gott alla bloggvänner!!!

Här har det varit lugnt med uppdateringar på både bloggen och på hemsidan.

Jag har gått och blivit ungdom.

För dom orkar ju oftast vara vakna längre än "gammelfolket" .

Jag härjar vilt på nätterna när alla andra sover - och under dagarna går jag i dvala.

Nu har jag funderat på att färga håret lite lila och gult, så man smälter in lite bättre i ungdomen.

Och kanske nån piercering i läppen eller så.......fy så frän jag skulle bli!!

Men jag härjar inte för att jag orkar mer än annat gammelfolk.

Axlarna och ländryggen är tillbehör i min kropp som jag gått skulle kunna vara utan just nu.

Och dom talar för det mesta om att dom finns i min kropp på natten.

Har försökt göra någon bra bytesaffär, och även bjudit andra ganska bra i mellanskillnad, men, nej, folk är snåla och giriga.

Ingen vill byta med mig - himmel skulle dom bara veta att mina kroppsdelar tillhör årgång "Ä" = äldre, eller, kanske t.o.m med lite antikvärde.

Dom skulle med andra ord kunna göra ett riktig klipp.

Nu har jag i alla fall fått tid för operation av första axeln, och då skall ni passa er, då övergår jag till att bli nyrenoverad kärring i dom övre tonåren.

Prova vilja byta då - näpp, har det inte dugat förr, så......

I alla fulla fall, så har vi varit duktiga med långpromenader.

Även i -25 graders kyla så har vi försökt bylta på oss och ta en långprommis med hundarna varje dag.

Och det är egentligen dom riktigt kalla dagarna som är vackrast.

Kyligt, men soligt.

Hasse har ju alltid varit duktig att hålla igång hudarna, oftast med flera timmars promenad, spark eller dragturer varje dag.

Själv känner man sig inte alltid så jätteinspirerad att ta en långpromenad då man sovit en timme under natten och det värker överallt.

Jag har istället gått små, korta promenader med bara en hund, och samtidigt försökt träna lite sitt, stanna kvar eller fotgående.

Men man kan som sagt aldrig vila bort värken - och det är då så sant som det är sagt!!

Så nu ska det bli promenader som heter duga!!

Nu måste jag bara se till att få med mig kameran som ligger nerdammad någonstans. Hundarna är sååååå vackra när morrhår och ögonfransar är fulla i snökristaller.

Bosse är sötast - för han får även kristaller under hakan så han ser ut som en liten tomte med nyodlat skägg.

Nu ska vi plocka med oss dummisar och köra lite linjetag efter skoterspåren - förena nytta med nöje som man brukar säga.

Vi har tränat mycket med pipa, och alla hundarna kommer som kanonkulor på signalen.

Utom Onni ibland, hon gräver djupa kratrar i snön, så hon står oftast bara med rumpan ovan mark, och den lyssnar man ju inte med.

Vet inte om det är näbbmöss hon gräver efter.

Nu ska jag gå sussa, sov gott allihopa

Usch.

Tänk - att det så ofta är "såna" dagar som får en att sätta sig att skriva i bloggen.

Med "såna" så menar jag faktiskt dom dagar man kunde vara utan. Eller hoppa över. Eller inte alls vara med på.

Men det är kanske då man får inspiration för att man behöver skriva av sig lite stress, lite aggressioner, lite av det uppskruvade som gör att det känns som om man ser ut som en stel liten pingvin när man rör på sig.

Just nu känner jag mig f-b på dessa jäkla bilar.

Man äger 2 inte alldeles för gamla bilar som slukar pengar i skatter, bränsle och försäkringar.

Då borde dom väl för sjutton kunna vara tacksamma och bara gå, och gå, och gå - men icke sa Nicke......

Det räcker tydligen inte för våra plåtlådor, minsann.

Nej, här ska dom ha lite extra både här och där i form av reparationer än här och än där.

Jag lovar - vi har alldeles garanterat gått över nivån för att kunna kvittera ut VIP-kort på dom närmaste verkstäderna i våran närhet.

Jag har tänkt författa en annons, nånting i stil med:

"Skrothögarna: Mercedes Vito och Honda CRV bortskänkes till dig med massor av pengar över för bilreparationer och mycket tålamod för att t.ex bli stående vid vägkanten i 25 graders kyla när du redan är en kvart efter i tidschemat för att hinna i tid till tandläkarbesöket med ditt barn bara för att t.ex avgassystemet ger upp och faller i backen, eller precis när du är på väg till ett viktigt möte eller liknande.

Du behöver aldrig vara mörkrädd då den ena av plåtlådorna kan få för sig att slå på allt som kan lysa i och runt hela karossen som sen inte går att släcka ned hur hysterisk du än blir.

Du behöver inte vara bilvän, utan vi har full förståelse om du sparkar en liten buckla här och där på karossen när du känner för det.

Byte kan tas i forma av bättre begagnad cykel eller spark........etz....etz

Jag är alldeles bombsäker på att inga andra människor behöver ha så otur så det precis alltid är någonting som är trasigt i någon av bilarna.

Men nu; många, många tusenlappar fattigare så kan det snart inte finnas någonting kvar att laga i dom.

Hoppas jag........

Dom börjar ha ganska högt värde med tanke på att allt snart är utbytt och nytt i dom......

Ja, ja, så är det, nån måste ju få Måndags-exemplaren.......så det spelar nog ingen roll om jag byter till någon annan bil.

Vi är helt enkelt utsatt för "trasiga-bilar-förbannelsen", det är jag alldeles säker på...............

Tyvärr så är det alldeles för arbetssamt med cykel, skidor eller spark - så dom avstår jag......hurtbulle som jag är......

Nu ska jag krypa till kojs - och drömma ljuvliga drömmar - som t.ex  om en sprillans Toyota Land Cruiser som bara går, och går, och går ( men aldrig hittar hem till mig.....)

I morgon har vi en ny dag - och kanske vi ska utlysa en tävling?

Klarar tant Maria en hel dag utan att något i någon av bilarna går sönder?

Får fundera ut ett första pris till vinnaren......

Sov Gott allesammans!