Tja, man blir bara inte klok på detta väder.........först snöar det som sjutton, nu regnar det......

Mig gör det ingenting alls, det trycker ihop snön så det blir bara mindre av den varan. Förutom på våra gångar utanför huset. Det har nämligen rasat från alla tak - så Hasse har det han gör i morgon, den stackaren.

Hundarna får då ordentlig motion, det är tungt att springa i snön som bara blir som en vägg och inte alls plogar undan som den annars gör.

Under helgen skall vi ta på selarna - bara lite övning inför kommande dragturer.

Nu bor ju Turbo i Öjebyn med Micke & Elin. Det var ju han som "höll igång" hela spannet och lyssnade åt vilket håll det skulle bära iväg.

Det blir väl Onni som får ta hans plats då inte Turbo & gänget är hemma å' hälsar på.

Hon är en otrolig draghund och älskar det. Nackdelen är att det går fort, väääääldigt fort, när hon drar iväg. Alldeles för fort - för matte i alla fall.

Att stå på skidor efter henne vägrar jag göra. Jag klarar ju inte ens en nedförsbacke på 2 meter, så ni kan ju tänka er första gången hon satte iväg med mig.......jag trodde jag deltog i en stuntfilm, det gick förfärligt fort, jag skrek och viftade för allt vad jag var värd, men hon sprang bara på..... Till slut så svängde spåret av åt vänster. det gjorde Onni åxå. Men inte jag......

Nej, matte, hon paxar alltid Potter om det är dragtur med skidor. Det går sakta, väldigt sakta, men stadigt med måååånga vilopauser efter vägen.......Potter han får inte magsår av stress, inte.......Hasse och övriga hundar brukar hinna varva mig och Potter minst ett varv om vi åker efter det upplysta skidspåret. Men vadå, man skall väl njuta av naturen, inte av farten.....

 a, jag har gjort framsteg, kan jag säga.....

Svärmor gjorde dom ju tidigare än mig - utan henne skulle inte dom snygga, röda julgardinerna vara på plats i vårat kök. Tack Inga-Lisa!!!

Men jag har faktiskt fått upp julgrejor. Lite i alla fall. Till Perras stora, stora glädje.

Han har hoppat i feber hela veckan - så det har blivit en del nattvak för mig. Klockan har ringt varannan timme under nattetid för att kolla att det lilla knottet inte får feberkramper. Men även om febern legat väldigt högt har det varit lugnt, skönt för honom!!

Han svarar lyckligtvis mycket bra på feberdämpande - så dom stunderna febern legat nere har han fått springa ut med porslinstomtar, div. julpynt och adventsstakar. Nu återstår bara att klä granen och införskaffa några stora pumlor som Perra bestämt vi ska ha i dörröppningarna.

Ja, granen......vi har faktiskt lagt ett vad i hushållet.

Vem hinner först: Bosse eller Disa???????

Antingen hinner Disa först med att rensa granen på allt som hänger i höjd för henne att kunna plocka.

Hon är nämligen expert. En liten klåfingrig tjuv som kommer åt det mesta hon inte ska ha. Hon är dyr i drift, den lilla spindelfröken......en mobiltelefon, några fjärrkontroller, sulinlägg från skor i massor, toalettborstar, pennor och lite dylikt har råkat ligga i hennes väg.

M.a.o så är dessa saker förverkade och oanvändbara,precis enligt hennes planer....men kanske inte alltid enligt våra......

Har inte hittat hennes anteckningsbok ännu, men jag är alldeles säker på att hon har en sådan undanstoppad någonstans, där antecknar hon sina "trofee'r" ordentligt.

Sen tar hon fram dom då och då, läser dom och mår gott över sina lyckade bravader, det är därför hon har ett litet hånleende i ena mungipan; " ha,ha, där åkte mattes nya mobil, nu kan hon inte surra så vi får maten 2 timmar senare än tänkt....."

Jo. jag ser minsann vad hon tänker. Dom ögonen och vecken hon har i pannan mellan ögonen, det säger allt.....

Eller - så kommer Bosse att komma apporterande med hela granen då han blir glad.

Han älskar att apportera, det finns inget bättre sätt att visa lycka på. Helst apporterar han hela människor. Så granen, det blir inga problem alls...... det kommer att se lika enkelt ut som när Onni eller Jenna hittat en 10 centimeters pinne; lätt som en plätt!!!

Svårigheten är väl att få den mellan grinden från tv-rummet till köket. Men - allting går, bara viljan finns!! Så säger då alltid Hasse.

Nu vänta ett varmt bad - nu har vi ju sett IDOL och min favorit vann. Hipp Hurra, Marie Picasso!!!!!

Ha det!!

Ja, nu är det ett tag sedan jag bloggade.

Men hela December kommer att bli lugn i min blogg.

Jag jobbar nu med en hel del datorarbeten, och det tar på axlarna. Jag får använda den tid jag orkar med framför datorn till att försöka få arbete utfört, sen får det privata surfandet, bloggande och mailandet stå åt sidan.

Tyvärr. Får hoppas att renoveringen av min första axel resulterar i samma resultat som när man renoverar upp en rostig 60-talare.

Himmel, kanske jag kommer att se ut som 20 igen, vem vet, allt är ju möjligt nu för tiden.....

Här har varit fullt upp, kan man milt säga.

Perra har (har) och har haft tider än här och än där, och samtliga sådana inbokade tider tar TID......

Ett besök på specialisttandvården tar en hel dag - inte klokt!!!!

Vet inte hur jag bär mig åt.

Men planerna säger för det mesta att jag nog är tillbaks hemma vid 15-tiden.

Ändå så är den alltid minst vid 20-snåret innan vi hr landat hemma på gården. Antingen går klockorna här i nor fel, eller så är jag fel på att beräkna. Och jag tror ju alldeles benhårt på att klockorna går alldeles för fort ibland......

Hasse har hunnit averka ett till jaktprov med Affe. Resulterade i ett 2:a pris som husse var mycket nöjd med. 18 minuter från drevtid för ett förstapris. Men med ett fullgott arbete som gav Affe många guldstjärnor av husse, så är vi alla nöjda och belåtna.

Nu hoppas vi hinna starta på ett jaktprov till, naturligtvis med förhoppningen om ett förstapris.

Skulle ju vara sköööönt att bara ha den där ordinarie provettan "kvar" nästa säsong......drömma kan man ju alltid......eller hur????

Annars är här: snöigt, kallt och mörkt, som det alltid är här uppe i norr den här tiden.

Nu ska jag gå bada en halv hund som skall ställas i morrn.

Ha det gott

Ja, visst, kreativ var man, men det var i min "ungdom"........

Har inte tittat på mina dator-målade och dator-ritade alster på jag vet inte hur länge.

Dom ligger på en hårddisk som jag överhuvudtaget inte ens använder numera.....

Men så råkade jag bara halka in på den när jag sökte en speciell bild till en annons jag satt och gjorde.

Och där - på gamla hårddisken - finns massor av sådant jag glömt bort att jag gjort för läääänge sedan.

Nåja - jag hittade som sagt en massa - men mitt arbete med annonsritandet, ja, det blev ingenting av det idag, jag fastnade ju som sagt i min smockfulla, gamla hårddisk.

Tänkte att jag kan ju lägga ut lite grann då och då på Bloggen - det är nästan så man blir inspirerad att bli kreativ igen.......

Alla teckningar och målningar är gjorda direkt i Photoshopen med musen.

Testade att köpa ett ritbord till datorn minns jag, men det passade inte alls mig.

Men att bli nyinspirerad och tillverka mer kan jag glömma.

Nu skulle inte mina axlar hålla.

Men jag börjar ju med renovering i Januari, då opererar jag första axeln, jag blir som en nyrenoverad 60-tals amerikanare, då jäklar......

Nåväl, ovan 2 Golden jag ritat.

Sen är det 2 av mina "Perra-bilder".

Han tränar ständigt sin munmotorik och sitt tal, och alla bilder som finns tillgängliga i olika träningssammanhang var ofta så tråkiga. Så vad gör man - ritar dom själv så klart!

Annars händer inte så mycket just nu.

Onni är på väg in i höglöpet, så Affe, han håller oss vakna både natt och dag......kan inte förstå att den rackarn inte inser att här blir det ingenting, det har matte och husse bestämt!!!

Bosse , han är inte alls speciellt orolig, och det är ju skönt. Affe gråter för 15 stycken, så dom andra kan vila medans han sköter det arbetet.

Nu ska jag krypa till kojs.

Ha det gott allihopa

Ja, det har ju inte blivit överdrivet mycket bloggande för min del sista tiden.

Men.....gammal kvinna gör så gott hon kan........

Man tillhör ju inte precis det där atleta gänget ungtjejer, med siktet inställt på Stockholm Maraton precis.

Man är tyvärr inte 20 år längre......

Man är lycklig när man orkar pusta sig  runt på den "långa" 2-timmars skogspromenaden med hundarna, nästan förväntandes att gubben ska stå där med blåbärsmuggen och slänga en krans kring halsen på en när man svettig släpar sig "i mål" ( läs: när man kommer hem ).

Nja, så farligt kanske det inte är - ännu.

Visst, svettig är man ju kanske, men ibland faktiskt relativt pigg efter en välbehövlig prommis.

Hasse, han är lite besviken när jag varit så lat på att följa med i harskogen sista tiden.

Men - när klockan ringer halvsex på morgonen och man bara fått 2-3 timmars sömn under natten, så är det jäkligt skönt att bara dra täcket över huvudet och sova någon timme till.

Jag har tyvärr inte tillförts den förmågan att kunna sova eller vila under dagtid.

Eller, jag kan ju säga; att jag har faktiskt försökt.

Men det är riktigt krävande och arbetssamt. Och jag blir totalt slut.

Jag har verkligen försökt få in den där mys-känslan; gjort upp en sprakande eld i kaminen, sökt fram skönaste kudden och fleecefilten, lagt mig väl tillrätta i våran sköna skinnsoffa.......och då.....kommer jag plötsligt ihåg att jag glömde maila iväg det där viktiga mailet. Upp som skjuten ur en kanon, snabbt till datorn och skicka mailet, lika fort tillbaka och inta ryggläge i skinnsoffan.

Och, jag har äntligen nästan börjat känna mig avslappnad när jag kommer ihåg att jag glömde ringa det där telefonsamtalet. Upp igen, söka igen telefon och telefonnummer, ringa, sen tillbaka till soffan.....

Så håller jag på.

Jag tror ingen aktivitet på Friskis och Svettis kan mäta sig med den energiförbrukning mina tänkta vilostunder ger......

Inte konstigt det värker i benen till slut av alla övningar att ta sig ner och ur soffan.

Perra har haft skollov hela förra veckan.

Den har han myst med tillsammans med mig så klart.

Vi har tittat på en massa roliga komedier som vi beställde billigt på nätet.

Sen har vi ju så klart förberett julklappar, eller, gått igenom alla leksakskataloger som kommer lagom till jul så vi kan berätta för tomten vad vi vill ha.

Och i år blir det inte svårt.

Perra har filmer och traktorer på sin önskelista.

Men mammas önskelista är kanske liiiite svårare.

Där krävs det att tomten har stora lådor att slå in julklapparna i: en ny Jeep, nya köksmöbler, totalrenoverad toalett........

Så nu är det upp till bevis om du finnas, tomten!

Gör du det har jag ny bil, nya, snygga möbler i köket, och en nyrenoverad toalett om si så där 6-7 veckor.......

Och nog vill jag ju tro att han finns....

Nu ska vi göra kvälls med vovvarna.

Ha det gott allihopa

Tja, man kan väl inte summera det annat än att man känner sig ganska nöjd med tillvaron just nu.....till stor glädje för oss och dom flesta omkring oss......men tyvärr kanske inte riktigt alla. Det finns faktiskt människor som inte kan glädjas åt andras framgångar. Men dom lämnar vi "dit hän", är det någon som tar åt sig så står det för er.......

I alla fall så bugar vi och tackar så hjärtligt för alla gratulationer i olika former; tusen tack till er alla.

För oss känns det jättbra efter det som känts stundtals åt #"#¤%&:

AFFE som smet iväg då han på långa vägar kände löptikar i grannskapen tidigt i vår. Hamnade under en bil med bl.a en fraktur på ena frambenet. En fraktur som under normala omständigheter läker snabbt - men inte för Affe. Det ville inte läka ihop alls, så inte förrän efter dryga 4 månader började det se ganska OK ut. Så vi hade ju i stort räknat bort honom denna höst. En hund som varit koppelrastad i månader och man står i mitten av Juli......

Men Affe - han ville tydligen mycket mer än oss.........ett 3:e pris på sin första provstart, och förra helgen ett 1:a pris på hare - det känns bara kanon......

DISA har också visat att hon besitter det viktiga hos en hardrivare: bra sök, stor vilja, och hon har även drivit hare, men utan ett enda skall.

Så plötsligt bara finns det där - Hasse fick skjuta sin första hare undan Disa på ett väl, hörbart drev - vet inte när jag hört Hasse så glad tidigare.

Även hon har ju varit allvarligt sjuk, men nu är våra små-beglar som små kanonkulor, och vi bara njuuuuter.....

Njuter gör vi ju så klart även över våran nya familjemedlem Bosse, vilken ljuvlig hund......tack Marianne för förtroendet, och tack Kicki och familj som åxå har en del i hans härliga lynne.....han mår bara finfint här i norr.....

Bosse ställdes under helgen på SSRK i Boden, vann unghundsklassen med CK och slutade som R-bhkl.

Med på utställningen var åxå Jenna som visats väldigt lite tidigare. Nu tyckte vi det var dags att plocka fram henne  "ur garderoben" - sagt och gjort, och hon tog för sig ordentligt; CERT & BIR.

En underbar vecka. Nu kan jag t.o.m njuta av mina värkande leder - det är ju beviset på att vi frusit i ridhus under helgen.....

 Nedan foto på Disa & Jenna

Ha det gott

Affe har idag tagit sin första jaktprovsetta...

Matte hade ju egentligen sparat fläskfile till husse, men....den får ju så klart Affe ikväll när dom kommer hem.

Ovan ett foto från tidigare i höst....

Läs inom kort fler resultat från Haparandaprovet på Norrbottens Beagleklubbs hemsida:

 http://medlem.spray.se/nbblk/

Ha det gott

Usch, vilken tråkig morgon.

Nej, inte bara för att jag är så morgontrött och morgonstel.

Utan för att jag ser att jag behöver städa.

Ärligt talat, så har jag ju sett det länge, men det är inte klokt så många bra ursäkter jag kan hitta på för mig själv, för att slippa.

Och - jag har aldrig funnit något lustbetonat eller njutbar med att städa.

Jag har för längesedan fört in städningen i  kategorin "mindre viktigt"

Det är bara ett elakt måste - tänk bara hur mycket tid som går åt till att damma, dammsuga, plocka i och ur diskmaskin och tvättmaskin etz.

Tid som jag hade kunnat använda till något mycket roligare.

Men - nu är det ju bara så, att det måste ju göras. Ibland i alla fall.

Det finns inte längre några argument för att skjuta upp det ytterligare en dag. Och man får försöka leva efter: det blir inte roligare än vad man gör det.

Städningskaffet, t.ex Det är väl roligt. Aldrig är väl kaffe så gott som efter att man slagits med dammsugaren i en halvtimme. När man sjöblöt i svett äntligen hunnit slåss med det där tunga, stora åbäket genom hela huset och ser att det faktiskt blev skillnad, enorm skillnad t.o.m, då känner man sig faktiskt ganska nöjd och tycker man gjort sig förtjänt av en god, kopp kaffe.

Sen blir det ju ett räjält gympapass. Både nyttigt och roligt. Tänk bara hur mycket gymnastik ett städpass ger för hela kroppen.

Böja, sträcka, vrida och hela köret! Här gäller det att ha lämpliga redskap till dom olika momenten - sopborste, mopp, trasa och diverse.

Inte ens på Gympa-mixen blir man så svettig och slut, som efter ett städpass.

Sen kommer stretchingen, alltså upphängningen av tvätten.

Vem vet inte hur slut man är efter att ha slagits med påslakan, lakan och badhanddukar innan dom hänger där på en förhoppningsvis snygg rad uppe på klädsträcket.

Och hur många gånger man kvidit när man förtvivlat sträckt sig för att få tvätten över linan. ( ja, vi har våra under taket i tvättstugan )

Nybäddad säng fick man ju liksom " på köpet" - och det är väl också roligt.

Och också en form av gympa.

Här ska man ju dessutom försöka vara väldigt smidig för att klara av att se till att 2 st. Beglar inte ligger inpackade i påslakanet tillsammans med täcket när man är färdig.

Så samtidigt som man försökt vara väldigt smidig så har man ju vilt fäktat med armarna för att i ett tappert försök hinna få in kudden i örngottet före Beaglen. Inte lätt, ska jag säga. Ingen förstår om man inte ägt en Beagle.

Dom älskar att krypa in i - våra i alla fall.

Och, ja, dom ligger i sängen. Är huuur bra som helst, jag behöver inte ens värma vetekudden, det funkar lika bra med en varm, go' Beagle!

Sen när man är färdig, så ser ju allt så otroligt fint ut. Och det är ju åckså roligt!!

Ja, tänk så många "roligt" jag fick med, varför klaga. Man har väl kallats för häxa någon gång, och som sådan borde man väll gilla kvastar......

Så det är bara att se sanningen i vitögat.

Fram med hela köret och sätt igång.

Kanske jag hinner få färdigt idag.......om jag inte har sån tur så telefonen ringer hela tiden.

Man kan ju inte vara otrevlig, så man måste ju ta sig tid att pratat med människor som ringer, och då är jag ju tvungen att pausa i städninge, eller hur??

Nu kör jag hårt.

Nedan några bilder från helgen som varit:

1.Pottersonen Frans ( som är på besök då hans matte & husse är i Turkiet ) och Bosse har blivit mycket goda vänner

2. Foto under skogspromenaden, från vänster: Turbo, Frans, Lee, Onni & Potter

3.Sötaa Turbo

4.Elin med Turbo & Frans

Ha det gott!!

Ja, så var det redan Måndag.

Jag trodde garanterat att det var ett aprilskämt när klockan ringde klockan sex. Jag som nyss somnat....

Men, tyvärr insåg jag ju ganska snabbt att vi är i Oktober, och att jag på fullaste allvar snällt får slå av klockan och stiga upp, först av alla.

Och lika skönt att få stiga upp först av alla, jag har INTE något bra morgonhumör, det kan jag snällt erkänna.

Så det är lika bra att jag hinner vakna och mina små talgoxar får börja kvittra lite innan jag väcker dom andra.

Men inte konstigt att man inte är fru Glad på mornarna. Jag börjar ju tillhöra modell "Ä" (=äldre ), så det tar ett tag innan alla mina kroppsdelar hunnit stiga upp tillsammans med mig.

Man är ju inte precis den som spurtar glatt ur sängen, stretchar sina nyvakna muskler och joggar in i köket samtidigt som man kör med ett morgonpass i gympamix.

Alltså, ingen Susanne Lanefelt.

Det tiden är många år förbi.

Nej man kravlar sig stönande ur sängen, slåss ett tag med att ta sig ur täcket som jag så klart lyckats trassla in mig i, sen  släpa sig  till en kokhet dusch för att mjuka upp alla delar man kan tänkas behöva under dagen.

Sen är kaffepannan ett MÅSTE! På med den och avnjuta en god, kopp morgonkaffe. Just där brukar dom där små, kvittrande börja göra små ljud ifrån sig!! Alltså börjar man nästan vakna till liv.

Det är vid den här tidpunkten man första gången på morgonen törs se sig i spegeln.

För att genast få en chock. Första reaktionen brukar vara; att nu jäklar har ungarna skämtat med mig och hängt dit en bild på någon från Blåkulla.

Men tyvärr inser man, att näee, det är faktiskt jag, som inte vaknat riktigt ännu.

Det är då man funderar på att verkligen prova köpa dom där superbra anti-rynk krämerna man läser om i annonser lite här och där. Och löshår eller peruk som man bara snabbt kan dra över det där svinto-liknande ruffset man möts av i spegelbilden.

Eller bli skådespelerska, det har ni väl alla sett. Dom går och lägger sig, sover hela natten, sen vaknar dom och stiger upp med perfekt make-up och håret liggande som om dom precis kommit ut från frisörsalongen.

Man valde definitivt fel yrke, i alla fall med tanke på mornarna....

Så det blir nästa morgonetapp: att försöka få sig själv att likna en människa utan att skrämma ihjäl alla andra.

Och - faktiskt - lite svart på ögofransarna,några burkar hårskum och några flaskor hårspray senare brukar man åtminstone se något sånär presentabel ut.

Vid den tidpunkten har även allt det där stela hunnit mjukna lite, humöret börjat gå upp på plus-sidan, dom där mörka ringarna under ögonen hunnit blekna lite, och, man märker att smilbanden fortfarande fungerar.

Och, då lyckades man även denna morgonen med det man klockan sex trodde var helt omöjligt.

Visst kan det ju ändå vara ganska ljuvligt med tidiga mornar??

Nu blir det någta koppar kaffe till, sen jobba en liten stund, sen blir det en lång skosprommis med hundarna, det gäller att försöka röra på alla dom där stela så gott det bara går......

Förresten, har jag världens goaste unge!!

Perra säger varje morgon; "va' fin du är mamma!....och jag tror faktiskt att han menar det....älskade unge......

Ha det bra allihopa, även ni som ser ut som Angelina Jolie eller Victoria Silvstedt klockan sex på morronen.....

PS!!! Nu kan ni köpa mina motiv på div. produkter.

Jag har varit och "grävt" bland mina gamla alster.

Första motivet ut är en golden vid namn "Iris" - fler motiv kommer så småningom.

Kika in på:

http://polyshop.se/mariasgrafik